RADIKALISERAD

Sedan jag läste en krönika på sidan Para§raf har jag funderat över var jag står, vad jag har blivit. Funderingarna förstärktes av att en gammal, respekterad vän på nätet plockade bort lättkränkta mig ur flödet, avföljde. Anledningen var en tweet om Özz Nûjen. Motiveringen var att det hade hänt något med mig, precis som med många andra. Kvinnan vid tangentbordet tyckte det var sorgligt, och det tycker jag med. Var orsaken att hon upplevde mig som radikaliserad?

När Para§raf skrev att Hanif Bali, Lamotte, Birro, Heberlein och Janouch alla var vandrande bevis på en svensk radikalisering så landade jag i slutsatsen att det var där jag måste höra hemma. Je suis radikaliserad, typ. Alla de där personerna som Para§rafs krönikör lyfte fram som radikaliserade individer – människor som var godhjärtade då men hjärtlösa nu – är ju människor som jag uppskattar i debatten och diskussionen. Jag ser ofta samma problembild, Sverigebilden. Om de anses vara radikaliserade, då är även jag radikaliserad…

När jag sitter i soffan och läppjar på lill-lördagsölen tänker jag på den där tiden då kvinnan som avföljde mig började följa mig. Det var för nästan exakt tio år sedan jag började härja på nätet. Min första blogg Tokmoderaten föddes den 18 januari 2008. Tio år senare ser jag en helt annan person när jag tittar mig spegeln. Åldern och livskriserna har tagit ut sin rätt, fyrtioåringen är snart femtio. Väldigt många av de åsikter jag hade då har jag fått ompröva under det decennium jag har varit nätaktiv. Något har hänt med mig.

Om jag får tro många av de och dem som gillade mig då men har fått svårt med mig nu så har jag gått och blivit det som kallas radikaliserad, men de använder andra ord. Bitter. Gnällig. Pessimistisk. Svartmålande. Jag förstår dem, men jag förstår mina egna vägval bättre. Livserfarenheter präglar vad man blir och vem man är. Det har hänt saker i mitt privatliv och i mitt yrkesliv som har fått mig att bli den jag är nu. Radikaliserad kanske?

Men det är inget som bara har hänt. Det är ett resultat av det som händer runtomkring mig, mina barn. Jag ser på samhället med andra ögon, och det har gjort ont att få olika epitet och stämplar bara för att man har börjat se min verklighet – en annan verklighet.

Min process har tagit sin tid, den har gått långsamt. Det har inte varit någon förändring som går att jämföra med hur dagens socialdemokrater och moderater är jämfört med gårdagens moderater och socialdemokrater. Där kan man tala om snabba svängar, och en snäv kurvtagning. Det som de tyckte för ett år sedan tycker de inte alls idag, även om de låtsas som om de alltid har befunnit sig där de befinner sig i den politiska snårskogen. Där kan man tala om att något har hänt med folk. Det är vi som har förändrats sakta men säkert som kallas radikaliserade.

De som har förändrats extremt snabbt är något annat i sina egna ögon. Inte radikaliserade, inte extrema. Ansvarstagande tycker säkert några. Populister tycker jag.

Själv är jag tydligen radikaliserad. Något har hänt med mig. Så är det. Det är bara att gilla läget att det är radikaliserad man måste vara när man ogillar läget i samhället och har tröttnat på tomma ord och overkliga verklighetsbeskrivningar.

Je suis radikaliserad…

 

Vill Du stötta min framtida radikalisering får Du väldigt gärna bidra med några kronor eller ören. Alla bidrag kommer oavkortat att gå till radikalisering och radikala skapandeprocesser. Bidrag mottages med stor tacksamhet på Swish0721/868783 – alternativt PayPal som hittas längst upp i högerspalten. Tack på förhand!