EN PIGG HUNDRAÅRING

Estland fyller 100 år den 24 februari. En pigg hundraåring fyller år, och kan minnas tillbaka på en herrans massa mörka år och ett fåtal ljusa. Hundraåringen Estland mår avsevärt mycket bättre än femtioåringen Estniska SSR.

Friheten är alltid värd att fira, och jag kommer att fira Estlands 100-årsdag som sig bör och på plats i Tallinn med några riktigt goda vänner. Det kommer att bli estnisk öl, estnisk mat i en estnisk miljö. Min blå-svart-vita slips får följa med, tillsammans med långkalsonger och ullstrumpor. Estland är och förblir mitt andra hemland, och för varje gång jag reser ”hem” så känner jag mig alltmer hemma. Varje gång jag kommer ”hem” till Sverige igen så känner jag mig lite mer borta. Det är två nationer, så nära varandra men ändå så långt ifrån varandra…

Första besöket i Estland var när landet fortfarande var Estniska SSR. Estland var en del av Sovjetunionen i teorin men inte längre i praktiken. Frihetens vindar blåste över Estland, och trots att Sveriges socialdemokratiska utrikesminister Sten Andersson vägrade kalla Estland för ockuperat så var det en ockupation man var på väg att befria sig ifrån.

Samma socialdemokratiska utrikesminister hade också bilden klar för sig, att de krafter i Baltikum som ville ha en frigörelse från Sovjetunionen var i en kraftig minoritet. Sten Andersson satt i Arvsfurstens Palats som utrikesminister när jag gjorde min första resa till det ännu icke fria Estland och min andra resa till då fria Estland.

Estland i början på 90-talet var ett annat Estland. Laglösa utanförskapsområden. Skjutningar mellan kriminella grupperingar. En polis som låg i parterr. Ett rättssystem som inte fungerade. Skolor och sjukvård som brast svårt i sina huvuduppgifter. Tiggare överallt och hela tiden. En försvarsmakt som var ett skämt. Utbredd korruption och kriminalitet. Att åka över Östersjön var som att åka till en annan värld, från det trygga och säkra Sverige.

Men hoppet syntes i esternas ögon. De hade fått sin frihet, och de skulle göra något bra av den. Drygt 27 år efter den återvunna friheten är Estland ett annat land, ett land på väg åt rätt håll – med stora kliv. De laglösa utanförskapsområdena är snart ett obehagligt minne. Skjutningarna har blivit allt färre. Den estniska skolan ligger i topp på varenda PISA-mätning. Sjukvården saknar köer men inte vårdplatser. Försvarsmakten är inte längre ett skämt. Korruptionen minskar. Att fira en pigg hundraåring känns helt rätt med tanke på hur hundraåringen tar sig framåt…

På lördag är det hundra år sedan det fria Estland utropades, och den estniska republiken föddes. Det har varit en herrans massa hemska och jobbiga år – där det fria Estland var allt annat än fritt mellan 1940 och 1991 – i 51 av de 100 åren. Estland genomled ett världskrig, kommunismens och nazismens terror. Estland fick se tiotusentals ester åka till Gulag och Sibirien – för att aldrig komma åter.

Att fira friheten på plats i ett land som har fått kämpa för att få vara fria är stort. Ännu större blir det när det handlar om det land där min mamma och min moster föddes, där mormor och morfar levde och växte upp. De fick fly till friheten i Sverige. Nu åker jag i motsatt riktning – till friheten i Estland.

Terviseks!

 

Om någon läsare generöst vill sponsra en öl så tas öl-stöd tacksamt emot på Swish – 0721-868783. Märk Swishen ”Terviseks”. Tack på förhand!