PÖBEL OCH PATRASK

Ingvar Kamprad är död. En stor svensk företagsledare har gått bort. En man som såg till att kret och pleti också kunde investera i nya möbler är borta. Ingvar Kamprad har gjort väldigt mycket för väldigt många. Men det betyder mindre i vissa vänsterpartisters ögon än Kamprads historia, den som ligger över sextio år tillbaka i tiden. Det var då Kamprad var fascinerad av nazismen. Det var då han kvaddade alla sina möjligheter att få dö utan att vänsterns pöbel och patrask skulle använda Kamprads dödsdag till att lyfta fram just det…

Ingvar Kamprad har irriterat mig, och fått mig vansinnig massor av gånger. Men det har aldrig handlat om IKEA-grundarens historiska bakgrund. Det har handlat om saknade skruvar, muttrar och möbeldelar som inte har passat ihop. Att Kamprad var nazist för över sextio år sedan är inget som jag har stört mig på. Gubben gjorde ju avbön oftare än jag lättade på blåsan. Kamprad tog tydligt avstånd från sina tidigare villfarelser i extremismens utmarker. Kamprad fattade.

Just Vänsterpartiets pöbel och patrask borde fatta bättre än att använda historia för att klanka ner på andra. Vänsterpartiets historia är inte ett dugg bättre än Kamprads i mina ögon. Vänsterpartiet stod länge sida vid sida med det kommunistiska tyranniet i östra Europa. Vänsterpartiets dåvarande kommunistiska ledare gillade Kim Il-Sung mer än man gillade Reagan, man tyckte att Pol Pot var mer sympatisk än Thatcher. Vi skall och måste förtränga att CH Hermansson låg sked med Honecker eller att Lars Werner var kamrat med Ceaușescu, Men det var ju då, och någonstans hade man ju inbillat sig att Vänsterpartiet hade blivit vettigare. Idag bevisade några vänsterpartister motsatsen.

När Vänsterpartiet gapar om frisedel för historiska dumheter skall vi vägra, för Vänsterpartiets pöbel och patrask beviljar inte ens död gammal farbror på 91 år samma sak. Vänsterpartiets före detta distriktsordförande i Storstockholm Barbro Sörman och deras saxofonspelande vettvilling Dror Feiler tycker att Kamprads dödsdag är precis rätt dag att lyfta fram Kamprads förflutna, och det han har gjort avbön för i decennier.

Den tidigare distriktsordföranden i Stockholm – Sörman – skrev strax på Twitter strax efter dödsbeskedet: ”När en nazistisk kapitalist dör. Ja, det är väl kanske inget att sörja.” Samtidigt twittrade Dror Feiler ”En innovativ och nazistiskt kapitalist är död – Ja, Ikeas grundare Ingvar Kamprad är död.” .

Det konstiga är att väldigt många vänsterpartister gapar om ett förlåtande rättssystem, där kriminella handlingar skall förlåtas och brottslingen skall få en ny chans. Det gäller tydligen inte Ingvar Kamprad. Han får ingen förlåtelse, inte en ny chans. Inte ens den dagen som Kamprad dog. Inte av Vänsterpartiets pöbel och patrask.

De borde skämmas, men det fattar de inte…