DEN VEDERVÄRDIGE MANNEN FRÅN SAMARKAND

Vissa dagar minns man mer än andra. Den där dagen som den vedervärdige mannen från Samarkand körde en lastbil fullastad med öl över oskyldiga människor på Drottninggatan kommer jag aldrig att glömma. En snabb status på Facebook. En vän mitt i kaoset som skrev något om en lastbil i full fart på gågatan Drottninggatan, en fredagseftermiddag i april. Då var det alltså dags, och fem släckta liv senare slutade resan rakt in i parfymavdelningen på Åhléns City.  Nice. Berlin. Stockholm. Varje gång jag går förbi Åhléns, eller tar en promenad på Drottninggatan kommer den 7 april i repris, och då var jag ju inte ens där…

Det skrivs som aldrig förr om den vedervärdige mannen från Samarkand, om Rahmat Akilov från Uzbekistan. Det var han som körde lastbil på Drottninggatan. Det var han som lyckades med det som den misslyckade tarmspridaren och terroristen Taimour Abdulwahab hade misslyckats med sju år tidigare. Akilov lyckades döda vanliga, oskyldiga människor på Drottninggatan.

Och nu käbblar vi i Sverige om Akilov är en massmördare, som fänrik Flink i Falun, eller en terrorist. Akilov är den vedervärdige mannen från Samarkand. Både massmördare och terrorist i mina ögon. Akilov är en man som inte borde ha varit här, men som fanns här för att vårt migrationspolitiska nät är så grovmaskigt att det inte skulle klara av att fånga en blåval. Ännu mindre en förslagen galning från Uzbekistan, dåren som var och är den vedervärdige mannen från Samarkand…

Allas vår Leif GW Persson skrev något i någon svensk blaska idag som passerade förbi mina ögon. GW skrev något om att det inte är frågan om om utan när Akilov får sin naturliga uppföljare. Så är det naturligtvis. Alla vet det. Polisen vet att den dagen kommer. De kan bara hoppas på att man är inne mitt i ett skiftbyte även den gången. SÄPO vet att det kommer, alldeles oavsett vad man gör och lyckas med i kampen mot de radikaliserade, vedervärdiga männen från utanförskapet. Det kommer alltid finnas några eller några som kommer att kunna anse sig vara mer framgångsrika än Akilov.

Medan Sverige i det fördolda tar kampen mot den importerade terrorismen – för det är precis vad den är – så käbblar svensken om den vedervärdige mannen från Samarkand är massmördare eller terrorist. Att en sådan vidrig figur som Akilov kan vara både och finns inte på kartan. Det han gjorde fredagen den 7 april var terrorism, och ett massmord. Det han gjorde var att injaga skräck, rädsla och fruktan i en hel nation. Detta samtidigt som han mördade fem oskyldiga medmänniskor.

Den vedervärdige mannen från Samarkand skulle inte vara här, men han var det ändå och trots allt. Det om något var och är oacceptabelt, precis som nästa terrordåd kommer att vara oacceptabelt i vår regeringschefs vokabulär…