SAGOLAND OCH SLAGFÄLT

En adipös gubbe, på sjungande skånska om en flygtur på en gås ovanför sagolandet Skåne. Den här kvällen började jag tänka och nynna på ”Litegrann från ovan”. Det handlar om hur Edvard Perssons sagoland har blivit ett slagfält, där polisbilar sprängs och räddningstjänsten måste ha poliseskort varje gång de rullar ut ur garaget. Det handlar om polishus som attackeras mitt i natten och om en orgie av gruppvåldtäkter. Kanske var det Edvard Perssons flygande som inspirerade Reinfeldt till sina flygreflektioner – där allt ser så mycket bättre ut litegrann från ovan…

Malmö, mellandagarna 2017. Den fjärde grova gruppvåldtäkten inträffar i Skånes största stad. Ännu en kvinna som förnedras, skändas och kränkts av en grupp unga män som polisen i Malmö har definerat som ”predatorer”.

Landskrona, i juletid 2017. Kommunens räddningstjänst har under den senaste veckan attackerats med fyrverkerier och kraftiga smällare vid varenda utryckning. Brandmännen har utrustats med skyddsutrustning, bland annat hörselskydd. Nu får räddningstjänsten sällskap av polisen vid varenda utryckning. Räddningstjänsten måste skyddas från populasens unga pöbel.

Malmö, dagarna innan nyåret 2017. En polisbil sprängs utanför en polisstation. En kraftig explosion, stora avspärrningar. Polisen mobiliserar vad man kan och mäktar med. Två unga män har gripits, misstänkta för inblandning i sprängdådet. Det ansvariga statsrådet twittrar som en hejarklacksledare om att Malmöpolisen inte kommer att backa undan…

När jag var en ung parvel, oförstörd och konstnärlig, så hände det att jag satt hos min farmor och farfar och lyssnade på musik som hade klassats som barnmisshandel idag. På en rätt repig LP-skiva fanns det några spår av gamla, folkkära svenska truddelutter. En låt som jag kom att tänka på den här kvällen, när den sprängda polisbilen dominerar nyheterna är Edvard Perssons låt ”Lite grann från ovan”.

”…En skåning som ni vet är alltid trygg” och ”…Både skogar, sjö och strand blir ett enda sagoland när man ser det lite grann så här från ovan” sjöng den fryntlige Edvard Persson 1939. Idag ser det lite annorlunda ut. Sagolandet har blivit lite av ett slagfält, och skåningen är inte alltid trygg nuförtiden.

I slutet av truddelutten verkar Persson spela rollen som en modernare Nostradamus. ”- Nu jordens alla murar börjar skaka, en samling dårar satt vår värld i brann. Vad fäderna byggt upp blir pannekaka, det ryck och slits i gamla vänskapsband...”

Tänk om någon som kunde ha gjort något åt situationen hade agerat medan tid fanns? Så mycket bättre man kunde ha haft det i Skåne. Det hade ju varit så mycket lättare att släcka en liten brasa än en skogsbrand…