MMXVII

Årets sista dag är här. Medan en potatisgratäng blir till och en oxfilé ligger i ugnen för att bli perfekt skall jag försöka vara lite positiv. Det är inte så lätt, ärligt talat. Men något måste ju ha fungerat i Sverige under året 2017, något måste ju vara rätt bra år MMXVII…

En av mina söner har efter åtta år i grundskolan och en ständigt närvarande bokstavskombination äntligen fått det stöd han behöver i skolan. Det har varit åtta år – eller nio med förskoleklassen inkluderad – av tjat, käbbel och ångest. Men nu har han äntligen pedagoger som förstår sig på honom, på hans utmaningar och förutsättningar. Nu, när ett år av grundskolan återstår och betyget är fullt av F. Men det är iallafall bra att det äntligen hände något positivt.

Ingen av mina kvinnliga bekanta har blivit våldtagen, vad jag vet. Det är ju bra. Kvinnan i mitt liv har bara blivit ofredat av en välhängd man på tunnelbanan som tydligen var tvungen att trycka sin erigerade penis mot henne i rusningsträngseln. Men hon blev ju inte våldtagen, och det är ju bra.

Förlåt.

Nu känns jag lite bitter ändå. Tillbaka till det bra, som att oxfilén var fin och potatisgratängen lär bli magisk och att jag har öl till kvällen så det borde räcka. Enligt SMHI skall det regna när 2017 blir 2018 – men jag är tillsammans med underbara, härliga människor.

År 2018 är det valår, och det är bra. Redan den 9 september är det dags, och det är inte en dag för tidigt. Tycker jag. Jag hoppas på ett bra resultat för de som vill bli av med Löfven och Sveriges genom tiderna sämsta regering. Jag hoppas att valåret 2018 kommer att göra mitt bloggande bättre. Det lär ju finnas utspel och politiska påhitt att kommentera, och det är ju bra…

Vi har en bra överbefälhavare i stridspiloten Bydén, och det tycker jag är lika bra som skönt. Vi får ett pappersregemente på Gotland igen, och det är bättre än ingenting alls. Det är absolut inte alls lika bra att vi tvingas dras med Dan Eliasson som rikspolischef. Skulle allas vår Dan tvingas bort under 2018 skulle det vara riktigt bra för oss alla, och allra bäst för landets poliser som förtjänar något annat än en lallande pajas som chef.

Häromdagen hörde jag att inte en enda människa har dött i en flygkrasch med trafikflyg under 2017, och det är ju väldigt bra.  En annan sak som är bra är att mitt andra hemland Estland fyller 100 år under 2018. Att Estland har varit fritt och oberoende under 49 av de 100 åren är inte alls lika bra.

År 2018 borde inte kunna bli värre än 2017. Antalet skjutningar 2017 slår alla rekord. Gruppvåldtäkterna breder ut sig. Nyårsnatten lär innehålla en hel del attacker på blåljushjältar och vanligt folk med fyrverkerier. Sveriges dyraste sjukhus Nya Karolinska fungerar ungefär lika bra som vilken vårdcentral som helst. I Kongo alltså. År 2017 har varit hemskt för oss som vill ha ett Sverige som fungerar.

Problemet för oss som vill ha ett bra 2018 är att ingenting tyder på att nästa år blir bättre.

” – Du ser mig äta en bajsmacka, och du säger ingenting. Jag står och förtär skit, och du håller käften. Jag står och pratar om smaken, om hur annorlunda och pikant den är. Dijonsenap. Och så är det avföring jag äter…” – Ove Sundberg i Solsidan, efter att ha ätit en bajsmacka.

Mitt nyårslöfte till Er är att inte hålla käften medan den där bajsmackan serveras oss av verkligheten och våra politiker. Jag kommer aldrig att nöja mig med att säga ingenting om det som stör mig, oroar mig. Det kommer att vara mitt sätt att försöka göra något bra. Tack för att Du har följt mig, stöttat mig och läst mig under MMXVII. Du får mig att orka…

”GOTT” NYTT ÅR!

 

Innan sossarna inför det tigggeriförbud som var så hemskt i deras ögon tills alldeles nyss – Vill Du stötta I otakt under 2018 och har någon krona att avvara tas varje krona och öre emot med stor tacksamhet. Swisha isåfall till 0721-868783 eller använd PayPal-länken högst upp till höger. TACK!