”VÄGVÅLDET”

Det var i början till mitten på 90-talet, och vi var på väg mot Frihamnen och färjan till Estland. Vi var alltid sent ute, så även den här gången. På Valhallavägen hamnar vi bakom en taxi, som kör alldeles för sakta för att vi skall kunna ligga kvar där i kölvattnet på en väglus. Tanten, som var en tjej då, trycker ner gaspedalen och kör om, till höger om taxin. Taxichauffören blr tydligen upprörd över att en blond, ung kvinna kör om honom. Han accelererar och kör upp jämsides med oss, hytter med näven och artikulerar tydligt. Det är inga som helst problem att läsa läpparna. Det börjar med ett F, slutar med ett A och så finns ett I och två T däremellan…

Tanten, som var en ung tjej då, skickar upp långfinget och gasar på medan taxin bromsas upp av annan trafik vid Östra Station. Vi ser båda i backspegeln hur taxichauffören kastar sig ut och följer efter oss i avsevärt högre fart än när vi körde om honom. En nervositet och olustkänsla sprider sig i bilen. Framme vid Stadion är det dessutom rött, men vi står trots allt längst fram i den högra av två filer som svänger till vänster.

Taxin kör om oss med skrikande däck, svänger in framför oss och slår på sina varningsblinkers. Ur taxin kliver en skrikande, viftande och galen taxichaufför. Han ger oss par i långfingrar och en spottloska på vindrutan. Tanten, som var en tjej då, är inte alls lika kaxig längre. Själv funderar jag på om jag har någon chans mot snubben i grenarna våld och misshandel. Det har jag nog inte. Ännu lite mer underlägsen känner jag mig när han öppnar bakluckan och tar fram ett fälgkors.

”Kör mot rött för fan, och rakt fram istället!” skriker jag. Tanten, som var en tjej då, lyssnar för en gångs skull på mig. Hon svänger ut till höger, snabbt och så långt det går. Hon nöjer sig inte med rakt fram. Vi hamnar på Sturegatan, Karlavägen och Brahegatan innan taxichaffören ens hinner skrika klart ”Elif air ab tizak!” Vi lyckas finta bort taxin i gyttret på Östermalm, innan vi kan styra mot Frihamnen ännu lite mer stressade och uppjagade. Vi är i chock när vi kliver ombord på Regina Baltica och en resa till Tallinn.

Idag var det dags för en ”flashback”, via Flashback. En nyhet från norra Sverige och staden Piteå om en tjej som hade misshandlats och skurits. Nyheten fanns i lokalpressen. Enligt tjejen hade hon kanske gjort en lite vild omkörning. Bilen hon körde om på ett olämpligt sätt hade hängt på och efter, fram till hennes parkering och port. En av de fyra unga männen i den omkörda bilen hoppade ur och misshandlade tjejen grovt, med nävar och tillhygge. Allt för en omkörning, där en kvinna kör om en grupp män på ett inte helt riktigt sätt – enligt kvinnan själv. En omkörning slutar med en grovt misshandlad kvinna. För två år sedan knivmördades en man vid en korsning i Tullinge av ungefär samma orsak.

Trafiken skapar sina monster, och samhällsutvecklingen ger skapandeprocessen en turbomotor att ta till. Någon känner sig kränkt över hur någon annan kör. Någon tycker att det är rätt att spöa upp den där, alternativt ta registreringsnumret på bilen för att senare punktera däck eller slå sönder en ruta. Trafikmiljön är faktiskt en rätt bra bild av hur lugnt och sansat ett land är. Vi är på väg åt fel håll, tycker jag iallafall…