REINFELDTS INVESTERINGAR

Varje gång Reinfeldt pratar ut i media rusar blodtrycket och kräkreflexen slår till. Det är inget gammalt djungelordspråk eller skröna. Det är min verklighet, här och nu. Varje gång landets före detta statsminister dyker upp i flödet för att motivera oss att jobba tills vi är 75 år eller för att jämföra migrationen med barnafödande brinner det till. Vem är Reinfeldt att kliva fram ur sin skyddade verkstad och fantastiska tillvaro för att skriva oss andra på näsan? Han, som har har tagit en flygtur över Sverige och sett oändligt med skolor, vårdcentraler, sjukhus och bostäder där det får plats oändligt många fler. Eller om det nu var skogar och fält han såg…

Häromdagen var det dags igen. Reinfeldt berättade om karriärväxlande, om lyckan av att kunna jobba tills dess man är 75 år eller mer. Reinfeldt beskrev den svenska 75-åringen som kärnfrisk, hurtig och spänstig som ingen annan. Att allt fler svenskar får slita hårdare än någonsin på sina arbetsplatser för att försöka få ihop samhällets ekvationer är ingenting Reinfeldt tycks ha snappat upp.

Att vårdpersonal – såväl högavlönade läkare som lågavlönade sjuksköterskor och undersköterskor – går på knäna i vårdkrisens Sverige bekymrar tydligen inte Reinfeldt. Jobba halvt ihjäl er, men om ni vill ha en mindre plågsam pension så får ni jobba ytterligare i tio år. Eller karriärväxla. Vad karriärväxlar man till som sjuksköterska? Var i vårdkedjan kan man hitta en avkopplande tillvaro som passar en 72-åring? Eller skall sjuksköterskan lämna branschen helt och hållet? Det är väl inte riktigt vad vården behöver nu, att personal karriärväxlar sig bort från vårdyrket…?

Vårdpersonalen är naturligtvis inte de enda som sliter halvt ihjäl sig i det här landet. Poliserna, hur tror Reinfeldt att de har det? Andra blåljushjältar? Lärare?  Socialarbetare? Sanningen är den att alla jag pratar med – oavsett om de jobbar på bank eller på bygge – säger att de får slita hårdare än någonsin just nu. Väldigt många längtar efter pensionen.

Precis när man har fått ner blodtrycket en aning, börjat förtränga Reinfeldts utspel, så dyker han upp igen. Den här gången jämför han invandringen till Sverige med att skaffa barn. Det som är tungt, jobbigt och dyrt blir bättre med åren. Det är till och med den bästa investeringen i livet säger Reinfeldt.

” … – Det är ju väldigt få som sätter barn till världen som säger: ”Jag är egentligen tveksam för det är rätt dyrt att ha barn, vad ska det vara bra för? Ska man stå ut med de här kostnaderna de första åren? Det är mycket blöjor och så där. Den som har lite större syn vet ju att barn växer upp och blir vuxna, de skaffar jobb och bidrar till samhället, och en dag visar det sig att det är de som hjälper dig. De som först sågs som en kostnad blir sen ditt livs bästa investering.” – Reinfeldt är djup i Expressen.

Men om barnet inte får en bra utbildning och aldrig lär få ett jobb? Om barnet får vänta i decennier på en egen bostad? Om barnet hamnar snett, börjar elda upp bilar, skolor och begå andra brott? Om barnet lever på bidrag istället för att bidra? Om barnet blir sjuk, hamnar i vårdköerna och får en ännu värre uppförsbacke? Om kostnaderna de första åren bara rullar på och på och på och på? Är det då man vill höra en priviligerad pajas prata om att du måste jobba tills du är 75 år för att få samhället att gå ihop?

Mina söner är mina fyra enskilt bästa investeringar. De ger mig skäl att leva när livet är tungt och mörkt. Deras blotta existens och närvaro är förutsättningen för att jag skall orka. Det handlar inte om att de skall jobba för att jag skall kunna få en dräglig tillvaro under de sista ljuva åren. Det har jag räknat bort. För i min värld är mina fyra söner även Reinfeldts och Löfvens bästa investeringar. De kommer att jobba och bidra för att en herrans massa andra människor som aldrig kommer att kunna bidra och jobba skall kunna leva på sina bidrag.

Den som inte ser ett Sverige där allt färre får slita allt hårdare för att försöka bevara lite välfärd till väldigt många fler ser inte det Sverige som jag ser…