PLANKARNA

Spårvagnen har precis åkt över Štefanik-bron i Prag. En ung, ensam och verserad man kliver fram till mig och vill se min biljett. Jag visar upp den lilla papperslappen som under tre dygn har gett mig tillgång till den tjeckiska huvudstadens kollektivtrafik. Han tittar på mig och säger något om ogiltig, och jag inser att jag är inne på min fjärde dag i Prag. Inga väktare, ingen upploppsstämning, inga hot. Den ensamma unga och verserade mannen kan göra sitt jobb utan att någon hotar honom till livet. Inte ens jag, från det barbariska ursvenska konungariket tjafsar. Jag ber om ursäkt, skyller på gårdagens öl och följer med till en bankomat vid nästa hållplats – och gör mig skuldfri med några hundralappar.

Bussen stannar till vid busshållplatsen mittemot Brandstationen. Vid busshållplatsen står biljettkontrollanterna från SL – Storstockholms Lokaltrafik. Biljettkontrollanterna har sällskap av två bastanta ordningsvakter. De kliver på bussen, ingen kommer av och ‘drevet’ går systematiskt igenom passagerarnas färdbevis. Den här gången är det inga problem alls. Inte för mig. Mitt kort gäller. Längre bak i bussen är det kaos och kalabalik. Plankarna har åkt dit, och vägrar acceptera det jobbiga läget. Väktarna tvingar av plankarna, och bussen kan rulla vidare mot sitt mål – tio minuter efter tidtabell. De svenska biljettkontrollanterna är inte ensamma, det skulle inte fungera.

Lokaltidningen Stockholmdirekt har publicerat en läsvärd text om biljettkontrollerna i de sydvästra förorterna, i ”orten” och ”utanförskapet” – eller de inställda biljettkontrollerna. Det handlar om icke-existerande biljettkontroller längs tunnelbanans röda linje med ändhållplats Norsborg. Längs linjen finns bland annat Bredäng, Skärholmen, Vårberg, Vårby Gård, Fittja och Alby. I den miljön kan inte biljettkontrollanterna jobba, ens med understöd av väktare. Bara med polisen i släptåg kan det fungera. Plankarna behöver inte oroa sig. De rör sig i ett land där samhället oftast inte orkar tar fajten. Inga biljettkontroller i kollektivtrafiken. Inga parkeringsvakter på ”ortens” gator.

”Vi blir hotade och knuffade. Jag har kollegor som blivit slagna.” – En biljettkontrollants vardag ur artikeln ”Efter hot – SL:s kontrollanter vägrar jobba på röda linjen”.

Det har blivit en omöjlig arbetsmiljö för biljettkontrollanterna. Jag har sett en biljettkontrollant få en rejäl örfil, jag har sett ordningsvakterna springa ikapp och brotta ner örfilaren. Det var våld i en vardagssituation. Biljettkontrollen i Stockholm är så långt ifrån biljettkontrollen i Prag man kan komma. Två huvudstäder i två europeiska länder, som båda borde vara civiliserade och lugna – men där det ena landet har tappat kontrollen…

 

Läs artikeln i Stockholmdirekt HÄR