PUBLIC SERVICE

Sveriges Television och Sveriges Radio är Sveriges ”public service”. Statstelevisionen och statsradion, i allmänhetens tjänst. På senare tid har det funnits alltfler tillfällen att fundera på hur man gör allmänheten en tjänst genom att sända ut det man sänder ut. I begreppet ”public service” ligger tydligen uppdraget att ta all heder man kan av en eventuell och kanske tilltänkt moderat ledare. På fredagseftermiddagen gick Sveriges Radios Eko-redaktion ”full Alliansfritt” och publicerade en bild som skulle fungera riktigt bra i vilken vänstervriden negativ kampanj som helst.

SR Ekot rabblade upp allt elände man kunde hitta om Ulf Kristersson. Det fanns väl inga sakfel i det man publicerade, men allt det hemska balanserades inte upp med ett kryddmått positiva egenskaper hos partiledar-aspiranten. SR Ekot fick en hel del skit för sin ensidiga bild. Statsradions Eko-redaktion plockade bort sin bild, förklarade att man tog tillsig kritiken och jobbade om sin bild av Kristersson. Nu skulle han inte få spela rollen som Sveriges värsta, mest misslyckade och allra hemskaste politiker. Man skulle balansera upp det litegrann. Kristersson blir kanske bara misslyckad, hemsk i nästa beskrivning från ”public service”…

Svensk ”public service” är inte för all publik längre. De svängar man tar ut när man svingar åt höger tar man aldrig ut när man borde kunna svänga mot vänster. Journalisternas politiska preferenser slår igenom i deras arbete. Sveriges Radios varudeklaration om sin journalistik framstår som satir och ironi.

”Vi sätter trovärdigheten främst. I vårt dagliga journalistiska arbete arbetar vi på olika sätt för att leva upp till publikens förtroende. Vi är måna om att ge en bred, mångsidig och nyanserad bild.”

Sveriges Radios Eko-redaktion dödade den lilla trovärdighet public service hade kvar på högersidan av sin publik med sin publicering. Någonting måste vara genuint sjukt och skadat i svensk public service när man inte ens reflektrerar eller tänker till i någon nanosekund innan man trycker på ”publicera” och går in i socialistisk ”negative campaigning-mode”. Det gör ju till och med en haverist som undertecknad. Att tänka till innan publicering – ”Blir detta bra?” – är en rutin för att inte göra bort sig.

Eko-redaktionen förstår och tar till sig reaktionerna. Man tog bort bilden med den hemskaste Kristersson, men bilden lever kvar och budskapet sitter där. Detta innan Kristersson ens har blivit vald till moderat partiledare. Problemet för Eko-redaktionen är att dagens journalistik och publiceringar lever kvar även efter det att man tar bort det som inte blev så bra – eller opartiskt.

Eko-redaktionen kan ju försöka skademinimera lite med en ”Kristersson-bild” – men med statsminister Löfvens historik istället. Den skulle nog se ut ungefär som bilden ovan. Något annat skulle vara ännu mer överraskande än att ”public service” lyftar fram den hemska högern…

 

Ekots raderade bild hittas HÄR. Bilden ovan är ”klippa och klistra”, inte alls äkta.