SKOLAN OCH SVENSKAN

Under sommarens resor i Bergslagen hamnade jag i Borlänge, i de kvarter som kallas Paradiset. Paradiset är även känt under namnet Tjärna Ängar. Tjärna Ängar betraktas av polisen som ett så kallat ”riskområde”, ett område som snart kan vara ett ”särskilt utsatt område”. Tjärna Ängar är inte paradiset. Långtifrån. I Tjärna Ängar, alldeles bakom Hemköpsbutiken, ligger Tjärnaängskolan – en skola där det svenska språket inte är så himla viktigt…

På Tjärnaängskolan går de yngsta eleverna i riskområdet Tjärna Ängar. Små ungar från förskoleklassäldern upp och igenom årskurs 2. Ungar som det är viktigt att ge en riktigt bra start i skolan. En bra utbildning och ett bra språk är två viktiga förutsättningar för att kunna bryta med utanförskapet. På Tjärnaängskolans hemsida står det att alla barn skall erbjudas en bra lärmiljö. Man har även höga förväntningar på sina elever. Man arbetar med språk och kunskapsutvecklande arbetssätt i alla ämnen.

Höga förväntningar innebär tydligen att man som elev i de första årsklasserna skall kunna lära sin lärare svenska. Det är så man arbetar med språk på ett kunskapsutvecklande arbetssätt, i alla ämnen. I ett utanförskapsområde, där väldigt få bland innevånarna betraktas som anställningsbara är skolan och svenskan extremt viktiga instrument för att bryta mönster och skapa en framtid. Då tar man in lärare i årskurs 1 som är så dåliga på svenska språket att de yngsta eleverna får försöka lära sina lärare att prata och förstå svenska.

Detta borde vara ett stort problem, ett haveri och ett systemfel. Det borde få skolminister Fridolin att släppa sitt handhjärta och åka upp till Borlänge för att försöka förstå hur det har kunnat bli såhär. Men i Borlänge är det inget problem alls. Iallafall inte om man pratar med den högsta ansvariga tjänstekvinnan, kommunens skolchef. Att föräldrar som vill att deras ungar skall bli bättre än föräldrarna på svenska oroar sig och är upprörda. De vill inte att deras 7-åring skall få vikariera i SFI-kursen. Men det är inget som skolchefen kan eller vill förstå…

Skolchefen för för- och grundskolorna i Borlänge kommun har inga som helst problem med att det är de yngsta eleverna som skall lära sina lärare det svenska språket. Skolchefen är nöjd med att det finns lärare på Tjärnaängskolan som knappt kan formulera sig på svenska.

” – Jag ser det som en tillgång. Det är så samhället ser ut och det är så vi vill ha det, ett rikt kulturellt samhälle” konstaterar Borlänges skolchef. ” – Skoldagen är en del av ett barns vardag. De har många språkliga inlärningssituationer” utvecklar skolchefen och menar att man kan lära sig svenska även utanför skolans väggar.

När inte ens den svenska skolan är intresserad av att ge ungarna en vettig utbildning i det svenska språket för att samhället ser ut som det gör – vart är vi då på väg? När lärare för våra yngsta elever, i ett utanförskaps- och riskområde, inte behärskar svenskan – hur skall vi då kunna lyckas med integrationen? Hur skall vi då kunna bryta en ‘utveckling’ som måste brytas? Med sådana skolchefer som den där skolchefen i Borlänge finns inte mycket till hopp för ”Paradisets” ungar…