KATASTROF?

De få spåren av god stämning som fanns innan försvann snabbt. Det var uppenbart att ett krisval skulle utvecklas till ett katastrofval. Det var moderat valvaka 2002, och ett parti som hade tappat var tredje väljare bröt ihop framför mina ögon. Småsmuttandet på alkoholen övergick i stora klunkar. Den långa hallen mot de alltför få toaletterna utvecklades till suckarnas gång. Inne på toaletten hade någon kräkts, väldigt tidigt på kvällen – strax efter det att de första prognoserna hade visat att allt hade gått åt helvete…

I Riksdagsvalet 2002 tappade Moderaterna var tredje väljare. Av de 23% man hade haft 1998 fanns bara 15% kvar. Bosse Lundgren hade prövats i ett val, och visst hade känslan länge varit att det skulle gå dåligt. Ingen moderat anade att det skulle bli så här dåligt. Det blev en katastrof.

I Riksdagsvalet 2014 fick de Nya Moderaterna återigen 23%. Det betraktades som ett riktigt dåligt val. De nya Moderaterna hade tappat drygt var fjärde väljare och var valets stora förlorare. Reinfeldt avgick redan på valvakan, en valvaka som hade stora likheter med den tolv år tidigare. Sju procentenheter hade flytt någon annanstans, väldigt många till det parti som Reinfeldt hatade mer än alla andra partier tillsammans.

Om lite mer än ett år är det Riksdagsval igen. När SCB har frågat ”Vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?” så får Moderaterna av årsmodell 2017 bara 18%. Man tappar stort, man tappar brett, man tappar statistiskt säkerställt. Man har som ”ledande” oppositionsparti tappat över sex procentenheter på ett år, med en dysfunktionell rödgrön regering vid rodret. Stämningen i Moderaterna är faktiskt mer apokalyptisk nu än under Bosse Lundgren-eran, trots att man har lite till att tappa innan man är där. Om Moderaterna 2002 gick in i valrörelse med ett stukat självförtroende så är risken överhängande att Moderaterna 2018 kommer gå till val helt utan självförtroende. Om man låter detta fortgå, det vill säga. Man kan ju försöka sig på att byta partiledare innan valet.

” –  I dagens samhällsdebatt måste en politiker och ett parti som vill vara framgångsrikt vara mycket tydlig med vad hen/partiet vill. Idag och för framtiden. Därtill måste du utstråla passion för det du tror på. I tredje hand alltid uppfattas som påläst och kompetent. Två av dessa räcker inte och en räcker absolut inte.” – Håkan Juholt kommenterar Anna Kinberg Batras möjligheter i en chatt och konstaterar att hennes möjligheter att vända detta är små i dagens situation.

Många tänkare och tyckare har landat i slutsatsen att Moderaternas problem är större än Anna Kinbergs partiledarskap. Visst är det så. Det säger jag inte emot. Moderaternas fria fall beror inte enbart på Anna Kinberg Batra. Den naturliga frågan i spåren av problemen är ifall Anna Kinberg Batra är rätt person att fixa till problemen? Att dagens ledning i Moderaterna är rätt personer att vända utvecklingen. Många tvivlar på det. Många är övertygade om att det inte kommer att fungera, alldeles oavsett hur trevlig, underbar, skärpt och begåvad Anna Kinberg Batra är.

Dagens SCB-siffror är en mardröm för ett parti som behöver medvind, men bara möter motvind. Man kan välja att kämpa och kämpa fram till valdagen 2018, men gå omkring och grubbla på om kampen kommer att ha någon vettig chans. Eller så hittar man på något nytt, radikalt annorlunda – och hoppas att det funkar. Det finns inga garantier för det heller. Moderaternas framtid bestäms bara av Moderaterna själva. Problemet är att vad de än gör, hur de än gör så finns det inga garantier för att 2018 inte blir värre än 2002…