EN ERBARMLIGT LÅG NIVÅ – HANS LI ENGNELL

Allianspartierna vill stoppa flera av regeringens planerade skattehöjningar. Om regeringen ändå lägger fram dem i riksdagen hotar Alliansen med att rikta misstroendevotum mot ett statsråd. Sverigedemokraterna har föreslagit att detta statsråd borde vara finansministern.

Stefan Löfven är upprörd. Han kallar det borgerliga hotet för ”ett moras”, anklagar Moderaterna för en ”erbarmligt låg nivå” och uppmanar åter igen allianspartierna att komma till Socialdemokraterna för att ”prata”.

Löfven älskar att spela samlande kraft i den politiska mitten. Den borgerliga oppositionens sjabbel gör detta till en enkel sak för statsministern. Vi vet emellertid vad Löfvens uppmaningar om samarbete över blockgränsen betyder i praktiken: att borgerliga partier ska hjälpa Socialdemokraterna att sitta kvar vid makten.

För en gångs skulle har dock allianspartierna opinionen med sig. En ny mätning visar att mer än varannan tillfrågad stöder förslaget att stoppa nya skatter, däribland flygskatten. Däremot anser bara var fjärde att partierna bör agera för att skapa en regeringskris. Regeringens varnande ord om ”kaos” och ”oordning” är säkert en bidragande orsak, men generellt finns det ett stort motstånd mot allt som bryter den vanliga lunken i politiken.

Landet måste regeras. Ja, det är nästan så att panik utbryter om ett enskilt statsråd lämnar sin post. Som om världen norr om ekvatorn skälver lite grand vid en svensk ministeravgång.

Rädslan för en regeringskris är helt onödig. Var inte rädda, som Henrik Schyffert skulle säga. Belgien klarade sig utan regering i 589 dagar. Ett modernt rekord i västvärlden.

Det finns nämligen klara fördelar med lite politiskt kaos. Ett land utan regering kan inte lagstifta om nya förbud, skatter eller regleringar. Det är, givet alternativet när alla dessa tre endast blir fler, faktiskt rätt tilltalande.

Om du tror på politikens goda kraft och att landet måste regeras för att detta goda, vad det än är, ska kunna uppnås, förstår jag att du räds regeringskris och politiskt maktvakuum. Vi som är lite mer cyniskt lagda välkomnar i stället en sådan situation. Ett parlament som är helt låst, där ingen regering kan väljas eller där de ersätter varandra. Lite mer Italien, helt enkelt.

Givet uppställningen inför riksdagsvalet nästa år känner jag spontant att Sverige borde satsa på att slå det där belgiska rekordet.