KLYVNINGEN – HANS LI ENGNELL

Hans Li Engnell står för ”Första Maj”-inlägget på I otakt, en lika aktuell som träffande betraktelse av dagens huvudpersoner. Mer Engnell hittas i vanliga fall på bloggen Fristad

Klyvningen

”Vad gör ni ute på min dag?”

Socialdemokratens fråga var ärligt menad. Vi, tre stycken unga liberaler med ett provokativt plakat, blev förmodligen glada för uppmärksamheten. Men där och då blev det också tydligt för mig att första maj är på allvar för många. Det var inte bara arbetarnas dag, det var hans dag.

I dag, många år senare, sitter Socialdemokraterna åter igen vid makten i Sverige. I dag på första maj kommer det som vanligt demonstreras runt om i landet. Konflikten mellan höger och vänster har emellertid förändrats. Det brukar sägas att den nya konfliktlinjen inte går i ekonomiska frågor i första hand, då socialdemokratin accepterat marknadsekonomin fullt ut, utan skär genom fenomen som identitet och kultur.

För bara något år sedan förnekades att det finns en svensk kultur. I dag är både de borgerliga partierna och statsministern själv tydliga med att de står upp för ”svenska värderingar” och trycker på behovet av att den som invandrar måste få en grundläggande samhällsutbildning vid sidan om SFI. De ska således inte bara få lära sig att cykla och simma utan även få kunskaper i sex och samlevnad, kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Det är nu plötsligt viktigt att informera om att vi inte kastar kvinnor från balkonger, inte könsstympar våra flickor och inte behandlar människor olika utifrån kön och läggning. Mångkulturalismen, samhället där alla kulturer kan samexistera på lika villkor, är död.

Omsvängningen är anmärkningsvärd och knappast okontroversiell. Om den som invandrar från Afghanistan och Eritrea behöver kunskap i hur svenskar ser på kvinnors rättigheter och frihet, innebär det ju att denna kultur och dessa traditioner inte finns i hemländerna. De allra mest migrationssglada liberalerna har tvingats hejda sin iver en aning och medge att jo, alla kanske inte är fullfjädrade ST-läkare redan vid ankomsten. Och visst, det kanske finns vissa kulturella skillnader att överbrygga och sedvänjor att bekämpa.

Den nya konfliktlinjen som uppenbarat sig mellan liberaler och konservativa är egentligen inte alls ny. Det kan snarare hävdas att den gjort en storstilad comeback. Sedan Socialdemokraterna glidit åt mitten och numera omfamnar både marknadsekonomi, frihandel och valfrihet i skolan och välfärden, har delar av högern glidit bort från den mitten som Reinfeldt parkerade i.

Denna höger vill få bort sossarna från makten lika mycket som tidigare, men de vill göra det med hjälp av en ny kraft i svensk politik. Här delas i dag borgerligheten, ty de migrationsglada liberalerna ser hellre ett samarbete med Socialdemokraterna. Därmed är vi på väg tillbaka till eran med borgerlig splittring före bildandet av Alliansen, då vissa borgerliga partier var beredda att hjälpa socialdemokratin att behålla makten bara de fick ett köttben medan de andra satt bittert kvar i opposition.

Skillnaden mot då är att den nya kraften i svensk politik är på väg att bli väldigt stor, och den skär genom både socialdemokratin och borgerligheten. Vi genomgår ett slags paradigmskifte. Sverigedemokraternas exempellösa tillväxt hade aldrig varit möjlig om konflikten i svensk politik som förr i tiden stått enkom mellan vänster och höger. Även om denna konfliktlinje kvarstår är det inte där fronten går i dag. Den går vid frågor som rör kultur, tradition, identitet och samhällskontrakt. Frågor som försummats av både vänster och höger under lång tid men som nu fått en sällan anad sprängkraft.

På första maj brukar borgerliga skribenter proklamera hur hopplöst förlegad denna helgdag är, och beskriva det socialdemokratiska partiet som en hopplös antikvitet. Bli inte förvånad om samma skribenter om ett och ett halvt år kommer förespråka en koalition med detta antika parti i syfte att utestänga den nya kraften i svensk politik. Kanske kommer detta bana väg för den stora definitiva klyvningen i svensk borgerlighet.