BLOCKPOLITIKEN – TAPANI JUNTUNEN

Blockpolitiken är Död. Länge leve blockpolitiken!

Stefan Löfven (S) brukar säga att blockpolitiken är fördummande. Antingen säger han det för att han verkligen tror på det eller så säger han det för att han vill splittra alliansen. Jag hoppas att det är det sistnämnda. För hur ska man annars organisera åtta olika partier om inte åtminstone några grupperar sig och försöker bilda koalitioner? I en helt annan bemärkelse har dock Stefan Löfven rätt. De befintliga blocken är dysfunktionella, de saknar den dynamik och de konfliktlinjer som svensk politik skulle må bra utav. Det Sveriges politik skulle må bra utav är ett nytt konservativt block som utmanar socialdemokratin på riktigt.

Sverigedemokraterna brukar tala om ”sjuklövern”, syftandes på att de sju övriga partierna i riksdagen på något sätt utgör ett helt eget block. Dessvärre har de i flera avseenden helt rätt. Det råder en besvärande konsensus i viktiga frågor som helt blockerar varje annan lösning. Migrationspolitiken är det tydligaste exemplet. Det har nu under lång tid inte spelat någon roll om man röstar på Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Stefan Löfven, Gustav Fridolin eller Anna Kinberg Batra. Det blir ändå i princip samma sak. Ingen utmanar på riktigt rådande ordning. Därför ökar Sverigedemokraterna hela tiden i opinionen. Den rådande blockpolitiken är död. Men vi behöver helt nya block. Länge leve blockpolitiken.

Hur ska ett nytt konservativt block skapas? Vilka ska ingå? Det beror väldigt mycket på hur valet 2018 faller ut. Om Kristdemokraterna åker ut ur riksdagen – och om Moderaterna gör en riktig brakförlust eller inte. För Moderaternas del är det snarare en brakförlust man behöver för att få kraft att göra den smärtsamma omställning som behövs. Men måste rensa ut gamla representanter, återigen ta in det konservativa tankegodset, plocka bort det där ordet Nya i Moderaterna och återgå till att bli ett mer liberalkonservativt parti. Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna kliva framåt. Ironiskt nog borde moderata väljare rent taktiskt låta bli att rösta på Moderaterna just år 2018 för att i ett senare läge få mer moderat politik. Då kan Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna bilda detta nya konservativa block.

Skulle ett konservativt block uppstå finns det givna politiska områden man kan prioritera och samlas kring. Försvaret, brott och straff, polisen. Men även familjepolitik. Identitetspolitik och genusteorier kan man med gott samvete lämna därhän. Det finns naturligtvis områden där det uppstår konflikter, inte minst inom utrikespolitiken. Men inom det inrikespolitiska området finns förutsättningar för samarbete, om bara den goda viljan finns. Vilken framgång ett sådant politiskt block kan få avgörs inte direkt av huruvida man vinner val och majoritet. Det faktum att det finns ett konservativt block som väljer helt andra lösningar kommer påverka resterande partier som blir kvar. Syftet med politiska partier och block är inte att man nödvändigtvis måste sitta i regeringen. Det smidigaste sättet är ju att slippa sitta i regeringen och att Stefan Löfven blir tvungen att genomdriva en mer konservativ politik.

Makten över uppkomsten av ett nytt politiskt konservativt block ligger nu i väljarnas händer, precis där makten ska ligga. Det gäller bara att skingra alla dimridåer som de olika partierna lägger ut, och tänka strategiskt om vilka konsekvenser olika utfall kan få. Jag hoppas att jag med denna text gett en vägledning om en konstruktiv väg framåt. En väg till ett nytt konservativt block som skulle vitalisera svensk politik, och ge politiken den dynamik som faktiskt en väl fungerande demokrati kräver.

Tapani Juntunen
Oberoende samhällsdebattör