KÅKSTADEN

Kan man riskera att få något man redan har? Handlar det om sjukdomar är det förvisso så, men då grottar man oftast ner sig i den pågående holmgången med den egna hälsan än att man kan bli sjuk igen – när man väl har blivit frisk. Men när Morgan Johansson, svensk minister, pratar om kåkstäder som något vi kan få se i Sverige så visar han att inte riskerar att tappa synen. Morgan är redan blind…

Ta bussen från Farsta mot Högdalen i de södra förorterna till huvudstaden en tidig morgon. Du ser lämmeltågen från kåkstäderna i skogarna runt Högdalstoppen, mellan Fagersjö och Högdalen. Du ser kåkstädernas innevånare ta kurs på tunnelbanan för att ge sig ut i länet på sin tiggeriturné. De går där längs med Magelungsvägen, med sikte på butiksentré här eller ett gathörn där. På dagen ute med muggen. På natten i ett hemsnickrat skjul eller en avställd och utdömd husvagn i kåkstaden.

Ta pendeltåget från Älvsjö mot Farsta Strand. På vänster hand passerar du en idrottsplats och McDonalds. På höger hand passerar du ännu en idrottsplats. Sedan kommer det lite skog, och när det är mörkt ser du ljusen från kåkstäderna inne bland träden på båda sidorna om järnvägsspåret. Lite rök, lite folk, massor med misär. När det är ljust ser du skjulen, hyddorna i wellpapp och husvagnarna som var fina för tre decennier sedan. Det är bara att titta ut genom tågets stora fönster, och du ser det som Morgan Johansson inte vill se. Du ser kåkstaden.

Jag stod högst uppe på kullen Cerro San Cristóbal i den chilenska huvudstaden Santiago. Utsikten åt det ena hållet var skyskrapor, golfbanor. ambassader och köpcenter. Åt det andra hållet, kåkstaden som bredde ut sig i alla riktningar så långt ögat kunde nå.  Där är vi inte idag, om det är det som Morgan Johansson är rädd att vi skall få. Men om vi inte har kåkstäder så har kåkbyar – som i många fall är större än andra byar i dagens Sverige.

Regeringen börjar så sakteliga agera mot ett problem som regeringen tror att vi riskerar att få om inte regeringen reagerar. Regeringen är som vanligt alldeles för sent ute. En tandlös lagstiftning skall ses över. Ett mjäkigt regelverk skall ersättas. Det skall bli lättare att avvisa folk som bygger kåkstäder i den svenska terrängen och käbblar om ”Tjena. Tjena. Hej. Hej. Allemansrätt! Tack så mycket!”

Det nya Sverige som vi har fått se växa fram under det senaste decenniet är ett resultat av en sällsynt opassande kombination av naivitet, patologiska godhetsambitioner och allmänt mjäk. Allt det våra förfäder jobbade livet ur sig för att utplåna ur den svenska samhällsbilden har nu omfamnats av ett folk med vidöppna hjärtan. Det finns inget problem i världen i allmänhet, eller på Balkan i synnerhet som inte vi svenska kan lösa med några mynt i en pappmugg eller en kåkstad i det lokala strövområdet. Bjud till. Var god.

Det gick ett tag, men till slut såg statsrådet Morgan vad som är på väg att hända. Vi andra såg det för längesedan. Det var då vi kallades monster…