RÖRIGT OM RÖR

I december 2016 lallade landets statsminister på som mest och bäst om den ryska gasledningen i media. Löfven gav uttryck för att den svenska regeringen och den svenska statsministern måste bevaka svenska säkerhetspolitiska intressen. Statsminister Löfven fick en följdfråga och fortsatta låta som en gammal LP-skiva med ett rejält hack – ”Återigen, vi kommer naturligtvis att bevaka svenska säkerhetspolitiska intressen och gör det…” 

Nu är det ett nytt år. December 2016 har blivit januari 2017, och det har gått drygt 45 dagar sedan Löfven och regeringen skulle bevaka svenska säkerhetspolitiska intressen. På 45 dagar måste någonting radikalt ha hänt. Putin måste ha blivit snäll. Kanonmullret i östra Ukraina måste ha tystnat. De ryska beredskapsövningarna måste ha upphört. Frambaseringen av tunga ryska vapensystem till Kaliningrad, några tiotals mil från Karlshamn, måste ha varit en dröm. Eller så är det så enkelt att regeringen Löfven inte klarar av att styra hela landet. Inte Karlshamn iallafall.

Regeringen låter ryssen använda hamnen i Karlshamn för att bygga sin gasledning i havet alldeles utanför vår territorialvattengräns. När regeringen bevakar de svenska säkerhetspolitiska intressena går det kommunala självstyret före regeringens styre av landet, och regeringen låter det hända. Ryssen får sin mark att lägga upp rör på, i Karlshamns hamn – drygt 30 minuters minibussresa från en av Sveriges allt för få flygflottiljer. Ryssen får sin hamn med Marinens huvudbas mindre än 6 landmil bort. ” – Återigen, vi kommer naturligtvis att bevaka svenska säkerhetspolitiska intressen och gör det…” 

Försvarsministern konstaterar att hela projektet påverkar Sverige och svenska säkerhetsintressen negativt. Utrikesministern i sin tur konstaterar att inga försvarspolitiska intressen kommer att hotas. Statsministern konstaterar ingenting alls.

Tack vare att försvarsministern ser att svenska säkerhetsintressen hotas, och trots att utrikesministern inte ser några försvarspolitiska hot med röran om rören så kommer det att bli tal om en lång rad säkerhetsåtgärder i Karlshamn. Försvarsministern nämner ett samarbete mellan polis, säkerhetspolis, tull och kustbevakning – under ledning av Försvarsmakten – för att hålla koll på vad som händer i Karlshamns hamn.

Polisen? De som mer eller mindre har lämnat grannstaden Ronneby åt sitt öde? En polisorganisation som redan idag går på knäna och har alldeles för mycket att göra skall alltså hjälpa till att hålla koll på hamnen i Karlshamn…

Säkerhetspolisen? De som har fullt upp med att bevaka alla återvändande IS-krigare och terrorister? SÄPO skall alltså behöva lägga kraft och förmågor som behövs på annat håll för att hjälpa till att hålla koll på hamnen i Karlshamn? Bara för att regeringen inte orkar käbbla med en kommunledning?

Tullen? Kustbevakningen? Försvaret? Tre myndigheter med hur mycket folk, tid och resurser som helst? Tvärtom. Tre myndigheter som skall samarbeta med två andra för att hålla koll på vad som händer i en hamn.  Fem myndigheter som får mer att göra för att det finns en hamn som vi tydligen måste låna ut till ryssen. Har inte tullen, kustbevakningen och försvaret viktigare saker att göra än att parera en impotent regerings icke-regerande?