SIFFEREXERCIS

Sifferexercis med Oisín. Två dagar och två krönikor i Aftonbladet, av och med Oisín Cantwell om siffror som betyder mest för krönikören. Första dagen skrev Oisín att vi inte behöver bekymra sig över det här med ökande våldtäktssiffror eftersom bara 2.2 promille av de utlandsfödda och 0.4 promille av infödingarna har varit misstänkta för våldtäkt eller våldtäktsförsök.  Att både 2.2 och 0.4 promille betyder 3520 plus 3360 våldtäktsmän ute i samhället är inget att oroa sig för i onödan i Cantwells ögon. Andra dagen tyckte Oisín att vi alla borde uppmärksamma de högerextrema våldsverkarna i landet betydligt mer, och då speciellt medierna. Det kanske medierna borde. Allt våld bör lyftas fram, oavsett motiv och gärningsmän.

Att de högerextrema våldsverkarna högt räknat motsvarar 0.015 promille av befolkningen betyder inget när Oisín gör sin riskanalys. Hade det handlat om ett nytt barnprogram hade man kunnat döpa det till ”150 fascister är fler än 3520 invandrade sexualbrottslingar”. Oisín hade kunnat göra ungefär samma roll som Magnus Härenstam när det handlade om elefanter och myror – överlägsen, viftande med sin pekpinne. Jag tar gärna på mig Brasses roll med ”Fel! Fel! Fel!”

Nu kan ju någon få för sig att jag inte oroar mig över högerextremt våld och nazistisk terrorism. Det är fel. Det oroar mig. Samtidigt är risken för att jag, du eller vi råkar ut för en galen nasse är avsevärt mindre att någon mamma, sambo, fru eller dotter råkar ut för ett våldtäktsförsök eller en våldtäkt. Risken för att någon när och kär råkar ut för ett grovt sexualbrott är betydligt större. Det oroar mig.  Dessutom är det så att om det är något hot som Säkerhetspolisen har hyfsat bra koll på så är det Sveriges högerextremister.

Cantwells krönika nummer två, där krönikören oroar sig mycket mer över vad högerextremister än sexualbrottslingar är en text som får mig att tro att Cantwell lever i ett annat land, i en annan verklighet. I Cantwells värld så håller den grönröda svenska journalistkåren tand för tunga när det kommer till högerextremistiska attentat, nazistiskt, fascistiskt och rasistiskt våld medan man alltid lyfter fram islamistiskt våld till allmänhetens beskådan.

Jag känner inte igen krönikör Cantwells bild överhuvudtaget. Islamistisk terror brukar få andra benämningar i svensk media. Minns bara hur svensk media hanterade massmordet medelst lastbil på strandpromenaden i Nice på den franska nationaldagen. De första dygnen i svensk media handlade det om en lastbilsattack, om ett lastbilsdåd som hade dödat folk. De första rapporterna handlade inte om  en islamistisk terrorist som hade mördat folk, med en lastbil.

Jag oroar mig över allt våld, politiskt eller opolitiskt alldeles oavsett om det är politiskt eller religiöst betingat, eller sprunget ur skär galenskap. Jag oroar mig över våldtäkter och andra sexualbrott oavsett vem det är som är gärningsman och offer. Jag oroar mig över sådan där sifferexercis som skall dämpa viss oro och öka en annan. Jag oroar mig över krönikörer som tror att de gör samhället en tjänst när de i själva verket verket skapar ännu mer av ”vi och dom”.

 

Länkar: Krönika 1 och Krönika 2