ÅNGER

Sällan har så många uttryckt så mycket ånger som nu. Det handlar om ånger över att man inte såg, att man tänkte fel och inte förstod. Det handlar om Sverige och Sveriges maktspelare, de som tävlar i ånger och kämpar i ångest just nu. De vill be om ursäkt. De vill säga förlåt. De vill vara tydliga med att de ångrar nästan allt de gjorde när de kunde göra saker. När de nu sitter vid sidlinjen kommer insikterna. Verkligheten uppenbarar sig som genom ett mirakel när lojaliteten till den tidigare ledaren inte längre finns på pränt. De som var Reinfeldts närmaste personer under Reinfeldts tid vid makten är de som verkar ångra sig mest, och som har ett närmast maniskt behov att be om ursäkt. Nu.

Lär dig livets stora gåta. Älska, glömma och förlåta. En broderad löpare på väggen hemma hos tantens mormor. När människor ber om ursäkt och vill säga förlåt så är det storsint att ta emot ursäkten och förlåta. När den som felat visar uppriktig ånger över det man har gjort eller ställt till med så bör man lyckas skaka fram lite empati ur själen. Alla har gjort fel någon gång. Vissa mer, andra mindre. Alla har bett ursäkt för att man har gjort något man ångrar. Men bara för att man blir förlåten så betyder det inte att den som förlåter har glömt bort eller börjat älska.

I fallet med Reinfeldts då närmaste män och kvinnor och nu mest ångerfulla gamla hantlangare så förstår jag att de vill be om ursäkt. Inte alla, inte Reinfeldt själv och inte hans sista partisekreterare Kent Persson. I deras värld så har de fortfarande rätt. De spelar i en egen division i godhetsligan medan alla andra inte riktigt har förstått. Som gravt empatilös kan jag inte förstå dem, men jag vill tro att de ändå drivs av tanken att de har rätt och alla andra har fel.

Anna Kinberg Batra har gjort offentlig avbön från den migrationspolitik som hon som Reinfeldts gruppledare stod upp för. Gruppledaren Anna höll ordning på den interna debatten i riksdagsgruppen och såg till att alla moderata ledamöter dansade på partilinjen efter Reinfeldts pipa. Gruppledaren Anna piskade upp de som signalerade att de hade andra synpunkter där och då, sådana synpunkter som Kinberg Batra har gjort till sina här och nu. När Reinfeldt pratade på Norrmalmstorg om ”Öppna hjärtan” klappade Kinberg Batra händerna på ett sätt som hade gjort Nalin Pekgul grön av avund.

Men det var då. Nu ångrar sig Anna Kinberg Batra. Hon förstår att de som då försökte göra sin röst hörd men tystades, hånades, rasiststämplades är besvikna idag. Orden ”förlåt” eller ”ursäkta” finns dock inte med i debattartikeln.

Häromdagen var det Reinfeldts statssekreterare som klev ut i debatten och i det närmaste bad om ursäkt för den politik som Reinfeldt och Kinberg Batra drev igenom i regering och i riksdag. Mikael Sandström var en av Reinfeldts absolut närmaste män, som statssekreterare på Statsrådsberedningen. Det var en lång text i Kvartal, en text full av ånger och en välformulerad text med sina poänger. Problemet med texten är den bara funkar som en ursäkt, inte som en förklaring till varför det blev som det blev. Varför ingen såg riskerna med Migrationsöverenskommelsen och samarbetet med Miljöpartiet. Varför ingen kunde förutse reaktionerna i omvärlden på en Migrationsöverenskommelse med sina inbyggda magneter på flyktingströmmen. ”Förlåt oss ty vi visste inte vad vi gjorde!”?

Problemet var att man visste precis vad man gjorde och varför, i alla fall ur mitt perspektiv. Migrationsöverenskommelsen var ett drag för att splittra oppositionen, för att försöka dra Miljöpartiet närmare den då existerande Alliansen. Bara den tanken, att vilja ragga upp Miljöpartiet? Det finns ingen ursäkt för det. Det går inte att förlåta, oavsett hur mycket ånger man känner.

” … En fri eller mycket liberal invandringspolitik kan inte förenas med välfärdsstaten som vi känner den.” – ur Kvartal-artikeln av fd statssekreteraren Mikael Sandström.

Ambitionen måste ha varit att sparka undan fötterna för en välfärdsstat som vi kände den en gång. Allt svammel om att det enda sättet att rädda välfärden var att öppna upp portarna för unga, medelålders, gamla –  analfabeter och halvanalfabeter – decennier ifrån ett yrkesliv var just svammel. Skrönorna om horder av högutbildade flyktingar är bara skrönor. Antalet läkare, sjuksköterskor, ingenjörer och forskare understiger med råge de som som saknar utbildning eller där utbildningen är ett skämt. Detta borde vem som helst med bättre syn än Täppas ha kunnat se. Men man ville inte. Eller så ignorerade man det helt, då ambitionen var att bli av med välfärdsstaten som vi kände den – helt enligt Reinfeldts lilla blå bok ”Det sovande folket”.

De som ångrar sig nu, borde ha vetat eller anat konsekvenserna. Därför är det i detta fall svårare än vanligt att älska, glömma och förlåta. Det är försent nu. Skadan är skedd. Den välfärdsstat som vi kände är inte den välfärdsstat våra barn kommer att få känna av. Be inte mig om ursäkt. Be mina ofödda barnbarn om ursäkt. Säg förlåt till mina söner.

Själv har jag en herrans massa anledningar att säga förlåt och be om ursäkt. Just nu vill jag säga förlåt för att jag en gång var medskyldig till att sätta Reinfeldt på Rosenbad. Förlåt mig, ty jag visste inte vad jag gjorde.

Westerholm har också skrivit i ämnet – HÄR