HJÄRTERUM OCH STJÄRTERUM

De flesta av oss har väl semestrat med goda vänner. De där goda vännerna kan ha varit halvgoda vänner eller de godaste vännerna som finns, men efter ett tag spelar det mindre roll. Är man riktigt ärlig så landar man efter några dagar, någon vecka eller några veckor i ett tillstånd där påfrestningarna knackar på dörren. Det blir en prövning, och då har man ändå fått stå ut med de som kallas vänner. Hur skulle det fungera med nya bekantskaper, i det egna hemmet – under längre tid än någon semestervecka? Ärligt talat? Apropå det här med hjärterum och stjärterum…?

Westerholm på Ledarsidorna grävde fram några avslöjande siffror om hur öppna svenska hjärtan är. Politikerna i huvudstaden har bett Svensson att öppna sina dörrar, sina hjärtan och sitt hem när flyktingen behöver ett husrum. Det gick sisådär. Politikerna lyckades trolla fram 20 sängplatser i Svensson hem och bostäder. Det är allt. Det säger allt om solidariteten hos de som spelar rollen som moraliskt överlägsna alla andra. Det säger mycket om många, men det säger mest om de tyckare och tänkare som pratat om pizzor, Netflix-abonnemang, rödvinspriser, granar som inte brann och julmat som inte tog slut. Hur många av de där 20 sängplatserna finns hemma hos Fredrik Reinfeldt? Hos Fredrik Virtanen? Hos Henrik Schyffert? Hos någon på Aftonbladets ledarredaktion? Med till visshet gränsande sannolikhet noll, eller ingen alls.

Det går bra att stå på ett torg och skrika om solidaritet, men när man har skrikit ur sig alla orden har den praktiska solidariteten försvunnit.  Det fungerar bra att välkomna flyktingar på massmöten och klappa händerna ur led på politiska föreställningar om att Sverige kan. Stockholm kunde fixa fram 20 sängplatser hemma hos folk. Det var alltså allt.

Skulle man få en förklaring av de som tycker att alla andra borde göra sådant som de inte kan själva så kan säkert förklaringen vara ”trångboddhet”. Det skulle bli för trångt med några nya gäster i våningen. Men se den förklaringen funkar inte. För kan det vara rejält trångt i lägenheterna i Ronna och Angered så kan det väl få vara lika trångt i våningarna i Vasastaden och på Södermalm. De solidariska, empatiska och välkomnande tänkarna och tyckarna får ju till och med pengar som räcker till en massa Quattro Stagiones och jättemånga flaskor rödvin för att öppna hjärtat även i praktisk handling…

Någon promille av alla de som stod och var medmänskliga på Medborgarplatsen har visat någon form av konsekvens, om någon. Det kan ju ha varit några som satt hemma och knöt näven – och ville göra skillnad i praktiken istället för med tomma ord på ett torg som tillsammans trollade fram de där tjugo sängplatserna. Det är ju så himla lätt att lajva medmänniska i teorin men inte i praktisk handling.

För skulle Schyffert, Virtanen eller Reinfeldt mena allvar med sin folkuppfostran skulle de föregå med gott exempel. Det vore det naturliga första steget för att få någon som helst respekt för sina pekpinnar. Skillnaden mellan prat och praktik är sällan tydligare än när den svenska tyckareliten är i farten.