EN SÄRSKILT UTSATT SITUATION

Det som tidigare kallades för hjälplöst tillstånd kallas nu för en särskilt utsatt situation. En särskilt utsatt situation kan innebära sömn, sjukdom, allvarlig rädsla och fruktan plus berusning. En särskilt utsatt situation förstärks av ett numerärt underläge för offret – flera gärningsmän mot ett offer. Det kan kallas för våldtäkt när offret är oförmöget att bjuda motstånd, på grund av fruktan, sjukdom eller berusning.

Fyra män fyller en förståndshandikappad ung kvinna med alkohol på en kvarterskrog i ett grått, tråkigt, kargt förortscentrum. I ett buskage utanför krogen händer sedan något som Tingsrätten inte vill kalla för våldtäkt, även om rätten konstaterar att det finns ”omständigheter i utredningen som är besvärande för de tilltalade”. Det räcker inte att fem polispatruller kommer till platsen efter larm från flera chockade vittnen. Det räcker inte att polisen på plats avbryter det som det inte finns ”tillräckligt med stöd” för att kalla för våldtäkt enligt Tingsrätten. En ensam, förståndshandikappad ung kvinna. Berusad till ett halvt medvetslöst tillstånd. Fyra män mot den ensamma unga kvinnan. Om det inte kan kallas för en särskilt utsatt situation så finns inte den särskilt utsatta situationen…

De drog henne i håret, men hon skrek inte. Hon tycktes vara paralyserad enligt några vittnen. De höll fast henne i armar och ben medan de turades om att fylla hennes kropp med sina könsorgan. Hon gjorde inte motstånd. Hon var ensam, mot fyra män. Om inte det som hände där och då – i Brandbergen – kan kallas för en särskilt utsatt situation så är det trams och tjoller att ens ha jobbat in det begreppet i lagboken.

Tingsrätten nöjer sig med att landa i slutsatsen att det finns omständigheter i utredningen som är besvärande för de tilltalade. Det måste rimligtvis kännas som en upprättelse för den ensamma, utsatta kvinnan. Eller inte. Det är så våra rättsvårdande institutioner lägger grunden för ett samhälle där tilltron till att de klarar sitt uppdrag urholkas allt mer – och allt snabbare. Ludvika då och Brandbergen nu är två platser i vårt avlånga land som har blivit två bevis på att det inte tycks finnas något som kan kallas för en särskilt utsatt situation.