FRISKOLA OCH FEKALIER

Friskola. Friskolan och fekalierna. En skolgård som i två år har använts som boplats för ni-vet-vilka, där det från de styrande har varit knäpptyst. Så var det tills den tredje statsmakten började berätta om skolgården på den Sverigefinska skolan i Stockholm…

Säg friskola och de som styr huvudstaden och riket börjar prata om vinstförbud, vinststopp och att varenda krona man går med vinst skall tillbaka till kärnverksamheten. När friskolans skolgård under två år har fungerat som en illegal bosättning för ni-vet-vilka har de som styr varit stumma. När friskolan får använda en hel del av sina pengar för att städa av skolgården och spola bort fekalier dagligen har de som styr varit tysta. När friskolan har fått anlita ett servicebolag för att väcka och köra bort ni-vet-vilka på morgonkvisten har det från de styrande varit mållöst. Då finns det inga problem att prata om. Då, när slantar som skulle gått till undervisning måste användas till att spola bort fekalier käbblar ingen styrande om hur man använder sina slantar i friskolan…

Polisen har inte haft kraft, ork eller vilja att ta tag i problemet. Man har försökt sig på en dialog. Svaret blev ännu lite mer fekalier på skolgården. Sociala myndigheter har inte haft några andra ambitioner än att prata med de illegala bosättarna. Svaret har blivit ännu lite mer skräp på skolgården. Att problemet har existerat i mer eller mindre två år och att inga samtal har hjälpt har inte fått någon ansvarig att tänka tanken att det har varit fel taktik. Ännu mer prat medan skolledningen får prioritera om medel från undervisning till bajssanering.

”… Nu när vi igen fått vetskap om att hemlösa flyttat in på skolgården så är det jätteviktigt att etablera en kontakt med de här människorna” – socialborgarrådet Lindhagen, MP.

Nu var det en skolgård och pengar som skulle gå till lärarlöner, utbildningsmateriel, elevhälsa och så vidare fick gå till ni-vet-vad vid det här laget. Samma misär har funnits på kyrkogårdar, på gator och torg, i parker och på parkeringar. Sverige pratar, men pratet leder aldrig någonstans. Problemet flyttas i det minst dåliga fallet från ett ställe till ett annat. I det mest dåliga fallet skiter – bildligt talat – de som man försöker prata med i det som sägs.

Det finns lagar och regler som skulle kunna stoppa skiten, men de används inte av de som borde kunna agera. Det svaga Sverige, det undfallna konungariket och den sorgliga ursäkten till samhälle viker ner sig. Med tydlighet och pondus från början, och utan en missriktad välvilja så hade inte stora delar av Sverige behövt vara en sanitär olägenhet. Nu är vi där, där fekalierna och friskolan delar på samma yta i storstaden…