ORO

Men ärligt talat? Om Stefan Löfven säger att det inte finns någon anledning till oro, blir inte du lite mer orolig då? Och om landets statsminister sedan kläcker ur sig att det inte finns något direkt hot mot Sverige här och nu, börjar du då inte fundera över vilka indirekta hot det finns? När sedan statsminister Löfven säger att det är hans viktigaste uppgift att medborgarna skall vara säkra, känner du inte att det blir lite löjligt då? Vem litar på Löfven? Vem känner sig trygg med det statsministern säger? Vem tror på Löfvens säkerhetspolitiska fingertoppskänsla…?

Statsminister Löfven har talat till nationen, eller något liknande och via statstelevisionen. Kontentan av Löfvens tal är att det inte finns någon anledning till oro, även om det är oroande det som Ryssland tar sig för. Medan den amerikanska vicepresidenten varnar Putin för att ge sig på Sverige så pratar Löfven lugnande. Problemet är att det den svenska statsministern säger inte lugnar någon med lite koll på säkerhetspolitik. Medan Litauens regering ger ut en egen och uppdaterad version av ”Om kriget kommer…” så pratar Löfven om en svensk ökad försvarsförmåga som inte alls ökar i relation till omvärlden. Så håller det på.

Precis som allt annat politiskt hantverkande i Sverige så har svensk försvars- och säkerhetspolitik förvandlats till orgie i tomma ord, floskler och verklighetsflykt. På regeringen låter det som om det svenska försvaret upprustar våldsamt och massivt. Inget kunde vara mer fel. Ett land som upprustar minskar inte antalet stridsflygplan i Flygvapnet med 30%. Det är nedrustning.  Ett land som upprustar minskar inte på antalet ubåtar med 20% – från 5 till 4. Det är också en nedrustning. Upp betyder nämligen öka. Ned betyder betyder minska.

”- Som statsminister i Sverige är min viktigaste uppgift att medborgarna ska vara säkra. I det gäller både att ha ett bra försvar och att systematiskt arbeta för att minska spänningarna i omvärlden. ” Stefan Löfven i SVT 27/10-2016.

Men på regeringen och statsministern låter det som om det är tvärtom. Antingen ljuger man medborgarna rakt i ansiktet när man säger att det är regeringens huvuduppgift att medborgarna skall vara säkra. Eller så säger man inte sanningen för att den gör ont, och för att man inte vill öka någon oro.

Precis som i alla andra frågor som skulle behöva hanteras av landets ledande politiker krävs det att man ser verkligheten som den ser. Det finns inget direkt hot mot Sverige från Ryssland idag, men det finns indirekta hot. Hur det ser ut imorgon, eller i övermorgon vill inte politikerna att vi skall oroa oss över. För vad som än väntar i det som kallas närtid så kommer Sverige att vara försent ute, med en upprustning som är en nedrustning och med de mest inkompetenta politiker landet sett sedan Olof Skötkonungs dagar vid styråran.

Det krävs ett helhetsgrepp om försvars- och säkerhetspolitiken. Inte någon ny försvarsberedning, utan en leverans av det som är beställt i kombination med en forcerad materielanskaffning. Inga moderna vapensystem kan tillåtas slaktas, minskas eller reduceras till något sämre än idag. Försvaret måste få kosta, det också. Om det är statsministerns viktigaste uppgift att medborgarna skall vara säkra måste Försvaret få kosta, och kosta betydligt mer än nu. Om det är statsministerns viktigaste uppgift att medborgarna skall vara säkra så borde statsministern sluta fåna sig om det kollektiva försvaret tillsammans med våra bröder och systrar i Norge, Danmark, Estland och nästan alla EU-länder.

Det finns en beredskapskredit för tider när de som vet mer och bättre ändå börjar signalera att det finns anledning till oro – på riktigt. Det är dags för den där beredskapskrediten nu. För att öka försvarsförmågan – på riktigt och inte bara med tomma ord. Det krävs handling från både regering och opposition. Handla mer, prata mindre. Då minskar oron. Bara då.