ABSURDISTAN

Oändliga fält och skogar, här och där en stad eller by. För inte alltför länge sedan kallades det Sverige. Nu passar Kafkanistan eller Absurdistan bättre på ett land där tanke och handling har slutat att synka.

Svenne Svensson knallar in på Systembolaget under lunchrasten. Svenne är 28 år gammal. Svenne lassar ner sin ölburkar, några Bag-in-Box till tjejen i sin lilla kundvagn. Svenne hamnar i kassan, och upptäcker att han har glömt sitt körkort hemma, och sitt ID-kort på jobbet. Svenne tindrar med ögonen mot kassörskan och försöker ställa in sig med ”Du ser väl hur gammal jag ser ut?”

Svenne Svensson knallar ut från Systembolaget. Svenne är tomhänt. Kassörskan vägrade tro på att Svenne var åtta år äldre än de där stipulerade tjugo som krävs för att handla alkohol. Hon mumlade något om att hon minsann inte var naiv, godtrogen och lättlurad. Fanns det inget bevis för Svennes ålder så var det så att Svenne hade ”glömt” sina identitetshandlingar med flit. Svenne var ute efter att luras, precis som alla andra tillfälligt papperslösa kunder. I kassan på Systembolaget jobbade man hårt efter devisen att hellre fälla än fria. Lita aldrig på någon som inte kan visa ett bevis på sin ålder och där det finns ett enda uns av tvivel. Aldrig…

Svenne Svensson är besviken, och då mest på sig själv. Hur kunde han glömma sina ID-handlingar? Hur kunde han tro att det skulle gå att få köpa några burkar öl och några Bag-in-Box utan sådant? Hur kunde han tro att någon okänd människa i kassan i sin tur skulle tro på honom bara sisådär?

Svenne Svensson går tillbaka till arbetet. Svenne jobbar på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingpojkar i utkanten av byn. Svenne trivs bra på sitt jobb. De ensamkommande flyktingpojkarna är skötsamma och i de allra flesta fallen väldigt mogna och erfarna för sin ålder. De är mellan 13 och 17 år allihop, men Svenne tycker att de flesta av dem både ser och beter sig som om de vore äldre än honom.

Svenne tänker tanken att kvinnan i kassan på Systembolaget nog inte skulle begära ID på någon av de ensamkommande flyktingpojkarna. Hon hade ju inte haft något för det heller, eftersom de saknade allt vad som skulle kunna vara legitimation när de kom till Sverige. Svenne tänker tanken att skicka bort Farouk och Farzan för att försöka handla åt honom men lägger ner. Han får ta en tur förbi Bolaget efter jobbet.

Det där var ett långt intro om det här med ålderstester, om var någonstans man köper en okänd människas uppgifter om ålder rakt av och var man inte gör det.

Uppdrag Granskning lyfte frågan om ålderstester igår. Det handlade om uppgiven ålder på massor av ensamkommande, papperslösa flyktingpojkar och några få tjejer. Det handlade om unga människor som vet att det öppnas fler och bättre dörrar om de kallas för barn. Det handlade om ett naivt samhälle, om godtrogna människor och myndigheter. Alla vet, men ingen vill veta – i Absurdistan.

Vänner och bekanta i vårdsvängen har stött på ensamkommande flyktingpojkar som fått vård som barn fastän alla har sett att de är vuxna. Kirurger har tittat ner i magen på en kille som påstår sig vara 17 år men där kroppen, organen, skelettet signalerar att det är minst 10 år för lite. Ung, nyinskolad personal på vårdavdelningarna möter ”barn” som uppenbart är lika gamla eller äldre än de själva. Men på journalen står det något annat.

Ett godtroget land, ett land av naiva och rykten om en närmast kriminell dumhet som sprider sig bland de som söker ett nytt hem, en ny start. Att börja sitt nya liv med att ljuga om sin ålder är ju inte ”okej” som statsministern nog hade formulerat sig. Men kan vi klandra dem för att våra politiker, våra myndigheter och våra tänkare och tyckare tror gott om allt och alla? Är det deras fel att de utnyttjar våra politikers dumhet, våra myndigheters naivitet? Våra tyckares godtrogenhet? Från Afghanistan till Absurdistan…