ATT VÄRNA ELLER INTE VÄRNA…

Att värna eller inte värna, det är frågan…

Så kom den dagen då den nya personalförsörjningen behövde hjälp av den gamla, dagen då värnplikten började väckas ur sin dvala av en utredning. Proffskrigare med usel lön skall få nya pliktande kollegor med ännu sämre ersättning. Allt för att fixa till luckor i personalrullorna i det kroniskt ihåliga svenska försvaret. Alltför få skall bli lite mindre få.

Naturligtvis finns det en hel del folk bland liberala tyckare och tänkare som tycker att det här med att försvara landet är ett jobb precis som vilket jobb som helst. Det låter som om värnplikt är slaveri och att Finland skulle vara det moderna Europas svar på de amerikanska sydstaterna. Jag tycker att försvaret av Sverige är allas vår gemensamma uppgift, en plikt för var och en för att värna landet. Det är inget jobb precis som vilket som helst, där vi kan leja bort försvaret av till någon för en lön som får lokalvårdaren att framstå som höginkomsttagare.

Naturligtvis skulle försvaret kunna betala högre löner för att få fler att frivilligt fylla upp luckorna i det kroniskt ihåliga försvaret. En sannolik konsekvens skulle bli att alltför få blev ännu färre. För någonstans skulle Försvarsmakten behöva hämta in de pengar man skulle behöva avsätta till vettiga löner. För ingenstans i den svenska myllan finns det politiker som är villiga att skjuta till tillräckligt med pengar för att fixa allt som behövde fixas med det svenska försvaret.

Höjd lön till soldaten skulle innebära sämre utrustning till soldaten. Höjd lön till gruppbefälet skulle innebära färre övningar för hans grupp. Höjd lön till sjömannen skulle innebära färre timmar till sjöss för sjömannens plåtschabrak. Höjd lön för de som verkligen förtjänar en vettig lön skulle försämra deras odds att överleva kriget. Iallafall så länge vi har politiker som vägrar betala för det de har beställt för att värna Sverige…

Försvarsministern fick frågan vad en återinförd värnplikt skulle innebära. Försvarsministern svarade snabbt med de efterlängtade orden höjd försvarsförmåga. För en gångs skull fanns det spår av sanning i ett svar från ett statsråd. En återinförd form av värnplikt där pliktande ungdomar får utbildning för att värna landet medför lägre personalkostnader. Lägre personalkostnader gör att nödvändiga satsningar på ny materiel inte nödvändigtvis behöver hamna på långbänken. Lägre personalkostnader gör att lönerna kan höjas för de tappra vardagshjältar som av fri vilja och en pisslön ändå valt att jobba för att värna dig och mig.

En återinförd värnplikt – om än i blygsam omfattning – bygger också upp en personalreserv som Sverige kan och kommer att ha nytta av.  Den blygsamma omfattningen av den återinförda värnplikten bör rimligtvis innebära att bara de och dem som är motiverade och sugna på att göra sin plikt skall behöva göra sin plikt.

Naturligtvis skulle det vara jättebra ifall vi i Sverige hade såpass många unga, lämpade medborgare som skulle kunna tänka sig att jobba med att värna dig och mig och världsfreden. Nu är det inte så, och det finns inget som pekar mot att det skulle bli så inom rimlig tid. Naturligtvis skulle det vara alldeles utmärkt ifall våra beslutsfattare fattade vettiga beslut om försvarets budget. Då kanske lönerna skulle bli mindre pinsamma. Nu är det inte så, och sannolikheten för att nu levande generationer skall få uppleva det måste anses vara minimala.

Till den dagen kommer då det osannolika och det otänkbara blir verklighet så är en uppväckt värnplikt den enda vägen mot ett försvar som iallafall kan försöka värna oss. Att försvaret av ett land alltid kommer att vara ett gemensamt intresse och ansvar gör det inte svårare att gilla läget här och nu. Att värna eller inte värna, det är frågan nämligen…