FOLK OCH FOLK

Gotland, under sommarmånaderna en plats där folk och ännu mer folk bor, semestrar, jobbar, njuter och minglar. Gotland, ön vars befolkning ökar stort under de veckor då vi svenskar är sugna på sol och bad i en fantastisk miljö. Gotland är paradiset när vädret är som bäst, luften som skönast och vattnet som varmast…

Men även i paradiset kan det hända sig att folk blir sjuka, råkar ut för olyckor och behöver hjälp av sjukvården. Då och då behöver folk hjälp att transport till det lilla lasarettet i Visby och i vissa fall även vidare till fastlandet och de större sjukhusen i Stockholm eller någon annanstans på andra sidan havet. För sådant har man en ambulanshelikopter på Gotland, och den brukar jag ofta se frekvent på Karolinska helikopterplatta.

I vanliga fall, när det inte är sommar, så finns det tre ambulanser på Gotland plus ambulanshelikoptern. Det är ett rätt normalt ambulansbestånd för en kommun/region med nästan 60.000 innevånare. På sommarens mest hektiska veckor dyker det sedan 2015 upp en ambulans till i Visby, som är i drift under dag- och kvällstid. Gott så, men samtidigt är inte Gotland som vilken annan del av landet. Det går inte att tillföra resurser från fastlandet annat än med väldigt lång väntetid. På Gotland klarar inte ambulanssjukvården två samtidiga lagom stora trafikolyckor. Det är en organisation som klarar vardagens vedermödor, och ibland inte ens det.

Almedalsveckan. Partiledarna håller tal varenda kväll. Ambulanssjukvården på Gotland planerar för att något eventuellt skulle kunna hända på scenen där landets topp-politiker står och maler, och låter Gotlands ambulanshelikopter stå redo för alla eventualiteter. Vem vet vad som kan hända, när det är skillnad på folk och folk.

På Visby lasarett låg det en man med pågående hjärtinfarkt medan Jan Björklund talade nere i Almedalen. När samhället gör skillnad på folk och folk fick en ur det vanliga folket vänta bara för att det fanns ett ”om” eller ”kanske” kring något som högst eventuellt skulle kunna hända. Mannen med hjärtinfarkten fick vänta bara för att det fanns politiker som kanske och möjligtvis skulle kunna behöva gräddfilen bättre till den avancerade sjukvården. Handen på hjärtat, känns det bra?

Nu klarade sig mannen ändå, trots den försenade transporten till den mer avancerade vården. Bara för att något eventuellt skulle kunna hända nere i Almedalen. Visst, helikoptern skull ha lyft om det handlade om liv eller död där och då någonstans på Gotland. Men en hjärtinfarkt är en hjärtinfarkt, och i allra högsta grad något att ta på allvar. Visst, mannen fanns på ett sjukhus och under vård. Men ibland behövs det en mer avancerad vård för att få önskat utfall.

Det fanns och finns andra lösningar för den där mannen, för beredskapen i Almedalen och där resultatet inte hade varit ett samhälle som gör skillnad på folk och folk. Man hade kunnat hämta den hjärtsjuka gotlänningen med någon av Stockholms eller Uppsalas ambulanshelikoptrar. Man hade kunnat tvinga arrangemanget Almedalsveckan att hålla sig med en egen sjukvårdsorganisation för alla de eventualiteter de tycks oroa sig för. Nyheten om den hjärtsjuke medborgaren som fick vänta på den avancerade vården bara för att en politiker skulle Almedals-tala är det som skapar politikerförakt och mer av ”vi och dom”.

Folk och folk…