BRISTER

”Stora brister i Gotlands försvar” hos statsradion blir bara ”Brister i försvaret på Gotland” hos DN – och båda har rätt. Rubrikerna berättar det som alla vet, från Kreml via Kaliningrad, Vilnius, Riga, Tallinn, Kronstadt, Helsingfors till Stockholm och vidare till Bryssel och Washington. Alla intresserade vet det som man låter experten på Gotlands försvar Karlis Neretnieks berätta. Det är ett problem som vi har att hantera…

Andra problem är att man skulle kunna skriva en hel drös med liknande rubriker. ”Stora brister i Upplands försvar”, ”Brister i försvaret av Södermanland”, ”Hemska brister i försvaret av Göteborg”, ”Extrema brister i försvaret av Värmland”, ”Groteska brister i försvaret av Småland” och så vidare. Egentligen är det väl bara två delar av landet där bristerna inte är påtagliga – och det är Norrbotten och det är allas vår Widegrens Skaraborg. Där finns det förvisso också lite brister men inte i närheten av bristerna i resten av landet. ”Stora brister i Sveriges försvar” skulle funka bra som en sammanfattning.

Men Gotland är Gotland, och Gotlands försvar påverkar inte bara Gotland. Är försvaret av Gotland ett försvar utan brister så blir det så mycket lättare att försvara fastlandet i väster. Finns det ett försvar värt namnet på Gotland så ökar tryggheten inte bara där och här, utan även hos våra grannar och vänner i Baltikum. När de ser på bristerna i Gotlands försvar gör de det med en ångest och frustration som de inte känner för att det saknas svenska förband längs hela Norrlandskusten.

Försvaret av Gotland är speciellt. Gotland är en ö, och med de brister vi har i dagens flygvapen och dagens marin kommer den som vill försvåra förstärkningar från det svenska fastlandet till ”öjn” inte ha några större problem att jävlas med Sverige. Vilken ÖB skulle få för sig att skeppa över två eller tre av landets sju manöverbataljoner till Gotland i ett skymningsläge utan att vara säker på att någon kommer fram? Vilken försvarsminister skulle insistera på att flyga över det man kan flyga över till Gotland när det finns andra aktörer med mer muskler i form av flygplan och luftvärn som kan tänkas agera mot ett sådant företag? Det vi behöver ha på Gotland då, det måste finnas på Gotland nu – och då handlar det om ett system av system där ett förrådsställt stridsvagnskompani inte är utlämnat åt sitt öde från luft, land eller hav.

Gotland behöver luftvärn. Gotland behöver kustrobotar. Gotland behöver artilleri och inte minst en underhållsorganisation som gör att det som finns klarar sig när banden klipps till fastlandet och centralförrådet i Arboga. Gotland behöver den svenska arméns struktur men i en lite mindre omfattning men betydligt mer än idag. Det handlar om att höja tröskeln, att spänna snubbeltråden i den enda del av Sverige som kan fungera som snubbeltråd och tröskel för resten av landet. Det är det som är unikt med Gotland och som gör att bristerna där är allvarligare än bristerna i Värmland, Härjedalen eller Småland.

Det finns en hel del vanvettsbeslut i svensk försvarspolitik men inga som är så vanvettiga som beslutet att låta först två och sedan en hemvärnsbataljon stå för den svenska militära avskräckningsförmågan på Gotland. Det fanns en militär infrastruktur i Visby och i Fårösund som kunde ha använts även i det nya försvaret, men de platserna övergavs. Nu får man slösa skattepengar på att bygga nytt och till att skaka fram ny personal – pengar som kunde använts för att lyfta förmågor och rusta…

Gotland behöver kort sagt mycket mer än det som våra svenska försvarspolitiker och beslutsfattare kommit fram till här och nu – och Gotland behöver det nu. Något Gotland däremot inte behöver är att Ryssland får fri tillgång till Slite hamn för att lägga ner ännu en gasledning i Östersjön.

Gotland behöver säkerhet, inte osäkerhet.