DÖV, BLIND OCH GALEN?

I ett av avsnitten om hotellet Fawlty Towers möter hotellägaren Basil en gammal tant som har glasögonen i pannan, som har stängt av hörapparaten för att spara batterier. Tanten ser det hon vill se, och hör det hon vill höra. John Cleese i rollen som Basil Fawlty viskväser fram ett syrligt ”Deaf, mad and blind” om tanten som inget ser eller hör. Döv, galen och blind. Att försöka förstå sig på landets statsminister i spåren av proklamerad intifada i Malmö och flera attentat mot judiska synagogor och kapell är något liknande. Är Löfven döv, blind och galen? Eller ser Löfven bara det han vill se…?

Det var en gång. Året var 2015, och det var vår. USA:s dåvarande president Obama hade skickat sitt särskilda sändebud mot antisemitism till Malmö. Budskapet då, för nästan två år sedan var tydligt. ”Ni måste ta antisemitismen på allvar!” Det var då, för över två år sedan.

Nu, mer än två år senare, är Löfven oroad. Löfven rapar floskler och är oroad. Det som har hänt, med ett brandattentat mot en synagoga och brandbomber mot ett judiskt kapell är oacceptabelt, enligt statsministern. Det kan man ju tycka när man efter mer än två år inte har kommit en nanometer framåt vad det gäller att ta antisemitismen på tillräckligt stort allvar. Visst har man pratat om höger- och vänsterextremisters antisemitism, lite pliktskyldigt. Men man har knappt mumlat om de antisemiter från arabvärlden som USA:s sändebud 2015 oroade sig mest för.

Det var ännu en gång. Året var återigen 2015, men det var höst. Socialdemokraternas riksdagsledamot Hillevi Larsson var med på en demonstration i Malmö. Man kan utan att överdriva säga att riksdagsledamot Larsson var vid demonstrationen för att ge den lite större tyngd, lite legitimitet. Demonstrationen hölls ett drygt halvår efter det att USA:s sändebud mot antisemitism hade lämnat Malmö. Vid demonstration gapades det om våld mot judar, om att Israel borde utraderas. Riksdagsledamot Larsson lade inte märke till sådant där. Döv, blind och galen?

En ny demonstration, i Malmö häromveckan. Nu, två år för sent är Löfven oroad. Löfvens reaktionstid tycks alltså vara två år och lite till. Nu har det gått upp ett ljus för Löfven att det faktiskt kan vara så att det finns antisemitiska krafter och strömningar i den arabiska diasporan. Under de två år som statsminister Löfven borde kunnat ha agerat och reagerat har den antisemitism som var hemsk 2015 fått bli ännu hemskare 2017. Att den ökande antisemitismen beror på ett allt större inflöde av antisemiter från arabvärlden tycks inte Löfven ha förstått. Döv, blind och galen?

År 2017 är antisemitismen i Sverige mer kraftfull än 2015. Det kan inte landets statsminister bortförklara. Problemet är att Löfven inte ens kommer att försöka förklara, eller reagera. Det blir ett gäng tomma ord. Allvarsamma miner. Ett par bilder på statsministern i kippa. Sedan är vi där igen, då de som röstar på Socialdemokraterna betyder mer för Löfven än landets judar…