”OSS ÄR EN FRÄLSARE FÖDD…”

Det var en gång, för väldigt länge sedan, då jag också var lätt aktivistisk. Eller rätt mycket faktiskt. Året var 1980, och jag var 12 år. Då tyckte jag tvärtom mot vad jag tycker idag. Då var jag livrädd för kärnkraften. Nu är jag övertygad om att kärnkraften är en viktig del av att rädda miljön. På 39 år hinner det hända rätt mycket. Bland annat börjar man kunna se saker i ett större sammanhang, och förstå att en enskild olycka eller katastrof faktiskt kan vara just enskild. Nu, 39 år senare, tycks Sverige vara i en masspsyskos liknande 1980. Då hade vi Jane Fonda i filmen ”Kinasyndromet”, Harrisburg och gula knappnålar med en röd sol – och budskapet ”Atomkraft. Nej tack”. Nu har vi Greta Thunberg. Oss är en frälsare född.

Jag tycker det är bra med ungdomar som engagerar sig, oavsett om man gör det för bättre träningstider i innebandyn eller för hela världens miljö. Greta Thunberg är utan tvekan engagerad, för miljön. Greta Thunberg har trots sin ungdom, trots – eller tack vare – sin diagnos blivit vår tids frälsare. När Greta Thunberg pratar miljö står Sverige stilla, och de svenska medierna dansar efter Greta Thunbergs pipa. En skolstrejk här, ett utspel där – och pressens webbsidor och papperstidningar fylls med miljövurmande budskap. Engagemanget har fått avsedd effekt.

När jag 1980 ritade ner en tänkt knappnål och skickade in till Aftonbladet så var jag en del av dåtidens engagemang, mot den livsfarliga kärnkraften. Min teckning hade budskapet ”Jag vill inte ha jodtabletter till lördagsgodis!” publicerade naturligtvis i Aftonbladets pappersupplaga tillsammans med ett femtiotal andra tänkta knappnålar med ungefär samma budskap. Min teckning och knappnål var färglagd så att den som tittade tillräckligt länge på den blev helt oförmögen att se verkligheten som den såg ut. Alla var rädda för kärnkraften. Det var en masspsykos. Då passade det bra med en folkomröstning.

Om 39 år kanske Greta Thunberg har förslag på vad som är bra för miljön, istället för den där rädslan som den unga, engagerade flickan visar upp här och nu. Visst är miljön och miljöförstörelsen en avgörande fråga för mänskligheten, lika mycket nu som när jag var engagerad för 39 år sedan. Kärnkraften är en del av att rädda miljön, ty människan behöver sin el och energi även framöver. Kärnkraften är rätt bra på att vara miljövänlig, så länge kärnkraften inte havererar och så länge man tar hand om avfallet på ett bra sätt. När jag var i Greta Thunbergs ålder fattade jag inte det där. Då var jag bara rädd.

Idag är jag också rädd, men av andra orsaker. Idag är jag rädd för infantiliseringen av vår debatt, över den låga nivån i diskussionen. Greta Thunbergs engagemang är bra, men det kan inte vara den grund som hela våra samhällsdebatt vilar på. Det är inte sunt, det är mer en masspsykos än beviset på en frisk samhällsdebatt. Jag är och blir rädd när jag ser ytterligare ett bevis på hur våldsamt fel vi är i det här landet, i våra diskussioner och våra debatter.

Så. Vad blir nästa steg? En femårig putinist som börjar lobba för avrustning? En åttaårig GW-wanna-be som pratar om rättssamhällets räddning? En elvaårig skolkare som berättar hur den svenska skolan måste reformeras? Bara i ett land med curlande och nollställda föräldrar skulle det fungera. Som i Sverige, typ…

Oss är en frälsare född.