EN MISSTÄNKT MISSTÄNKT

Allt oftare tappar man tilltron till någon del av det som tidigare var en beundrad och respekterad nation. Kanske har det att göra med att jag nuförtiden får tillbringa en rätt stor del av dygnet med att ögna igenom nyhetsflödet. När jag läste nyheten om den misstänkta våldtäktsmannen i Åkersberga är jag där igen. Trött. Uppgiven. Vansinnig.

För bara några veckor sedan attackerades en 14-årig flicka i Åkersberga. Den 30 augusti, mitt på ljusan dag kastade sig en man över flickan i ett regelrätt våldtäktsförsök. Flickan lyckades värja sig, och mannen tog till flykten. En kort stund senare grep polisen en misstänkt man i närområdet. Den mannen är fortfarande misstänkt för våldtäktsförsöket, men han släpptes på fri fot.

Valdagens tidiga morgon, redan vid 04-tiden. En annan tjej blir överfallen och våldtagen i Åkersberga. Det som var ett våldtäktsförsök tio dagar tidigare blir en fullbordad våldtäkt tio nätter senare. Polisen griper en misstänkt gärningsman, som råkar vara identisk med den som misstänks för våldtäktsförsöket.

En och samma person. En misstänkt misstänkt som släppt ut bland de kvinnor som har ynnesten att leva i ett land där världens första feministiska regering har bitit sig fast vid makten. En och samma person som misstänks för ett våldtäktsförsök och en överfallsvåldtäkt, och där de rättsvårdande myndigheterna tydligen tyckte att det var helt rätt att släppa ut den misstänkta på gatorna igen…

Tidigt på valdagsmorgonen fick en annan tjej se konsekvenserna av hur det svenska rättssystemet fungerar – eller inte. En överfallsvåldtäkt, och den som misstänks för det var alltså sedan tidigare misstänkt för ett annat överfall. En misstänkt som fortfarande misstänks för våldtäktsförsöket, och som faktiskt redan har släppts igen. Trots att han nu misstänks för en våldtäkt.

Vågar man hoppas på att rättssystemet börjar fungera efter ett tredje överfall? Att kvinnor då kan räkna med att samhället iallafall försöker skydda dem? Tredje gången gillt, typ…?