DEN POLITISKA FÖRSVARSMEKANISMEN

Det kallas för försvarsmekanism. En omedveten psykologisk strategi som skapas för att klara av verkligheten. Omedveten? Den politiska försvarsmekanismen kan lika gärna vara medveten för att upprätthålla en tillfredsställande självbild, hålla skenet uppe. Miljöpartiets nuvarande partisekreterare Amanda Lind har en bakgrund som psykolog. Partisekreterare Lind borde alltså ha stenkoll på denna centrala jagfunktion.

”Vi fortsätter leverera i klimat- och miljöpolitiken och räknar med att det ska ge resultat också i opinionssiffrorna.” Miljöpartiet räknar med att det de gör skall ge resultat i opinionssiffrorna. Själv ser jag hur allt Miljöpartiet gör och har gjort ger resultat i opinionssiffrorna redan nu. Med förslag som fotbojor och massavvisningar skrämmer Fridolin bort kärnväljarna. Med sitt vanliga gröna malande om nya flygskatter och höjda fordonsskatter skrämmer hela Miljöpartiet bort helt andra grupper. Med helt vilsna statsråd som Alice Bah Kuhnke i TV på bästa sändningstid skrämmer MP bort de som skriker efter kompetens i svensk politik i största allmänhet och i regeringen i synnerhet.

”Jag är övertygad om att vi kommer att kunna vända utvecklingen i god tid fram till valet” säger de grönas partisekreterare till pressen. Det är den politiska försvarsmekanismen som slår till. Ett parti som lyckats med konststycket att skrämma bort alla väljargrupper från kärnväljare till lagom nyfikna sopsorterande medelklassfamiljer kommer att ha stora problem att vända en lika tydlig som jobbig utveckling.

”I andra mätningar går det bättre för oss” säger Amanda Lind.  Vilka andra? När såg Lind en bra opinionsundersökning för MP senast? Var såg hon den? Hur såg den ut, om den såg bra ut? I dagsläget finns det fler opinionsinstitut som placerar Miljöpartiet utanför riksdagen än i densamma efter valdagen 2018 – med dagens siffror. Tittar man på de som sätter odds på politik – som Unibet – skulle man bli rikare om man satsade än slant på att Miljöpartiet finns kvar i riksdagen efter 2018 än om man spelade på att MP åker ur.

Med den politiska försvarsmekanismen hittar man inte sällan någon annan att skylla på när man har problem. Medierna brukar funka bra som syndabock för alla partier, utom för Miljöpartiet. Kollar man var de miljöpartister som fortfarande kallar sig miljöpartister jobbar så är sannolikheten vidrigt hög att det är hos just medierna. Man kan skylla på väljarna, som inte förstår vad man vill egentligen. Fridolin gör ju sitt bästa att förvirra för den svenska väljaren där han hoppar mellan handhjärtan och fotbojor för asylanter.

Men Miljöpartiet har inte börjat skylla på väljarna. Inte ännu, men det kommer nog snart. Ännu så länge har nöjt sig med att skicka fram parti-lallaren Gahrton istället för att lägga skulden på sina regeringskollegor. På sossarna. Det är ju ett drag som jag uppskattar. Alla som skyller något på sosseriet får en guldstjärna i min politiska klippbok. Men i detta fall vore det så mycket lämpligare om man skyllde på sig själva.

Miljöpartiets kris har skapats av Miljöpartiet själva. Krisen har skapats av Romson, Fridolin, Alice Bah-Kuhnke, Mehmet Kaplan och Yasri Khan. Inte av någon annan. Innan Miljöpartiet fattar att de är sitt eget problem kommer det att behövs en herrans massa politiska försvarsmekanismer i det gröna partiet…